Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 158
införa, att densamma sker för att
blidka och försona Guds vrede.
Men våra motståndare bekänna
dock, att tillfyllestgörelserna icke
gagna till skuldens förlåtelse, men
de föregifva, att
tillfyllestgörelserna äro nyttiga till att betala för
straffen, vare sig skärseldens eller
andra. Ty de lära, att Gud vid
syndens förlåtelse tillgilver och
förlåter skulden men förbyter dock
det eviga straffet uti ett timligt
straff, emedan det tillkommer
honom, såsom en rättfärdig Gud,
att straffa synden. De lära än
vidare, att en del af detta timliga
straff förlätes medelst nycklarnas
kraft, men den öfriga delen
betalas genom tillfyllestgörelserna. Man
kan ock icke förstå, hvilken del
af straffet förlätes medelst
nycklarnas kraft, så framt de icke vilja
säga, att en del af skärseldens
straff därigenom förlåten varder,
hvaraf skulle följa, att
tillfyllestgörelserna äro allenast straff, som
förlossa ifrån skärselden. Och
dessa tillfyllestgörelser säga de
gälla, änskönt de göras af dem, som
uti en dödlig synd å nyo fallna äro,
liksom Guds vrede skulle kunna
blidkas och försonas af dem, som
äro uti en dödlig synd ännu stadda.
Hela denna sak är icke annat än
ett nyligen uppdiktadt
människopåfund, som hvarken har grund
uti den heliga skrift eller hos de
gamla kyrkolärarne. Ja, icke en
gång Lombardus talar på detta
sätt om tillfyllestgörelserna.
Skolastikerna sågo väl, att
tillfyllestgörelser funnos i församlingen,
men märkte icke, att dessa
utvärtes bruk voro inrättade dels för
exemplets skull eller andra till
varnagel, dels till att pröfva dem,
som begärde att åter upptagas af
församlingen. Med ett ord, de
förstodo icke, att en sådan
tillfyllestgörelse var allenast en
tuktan eller aga och något alldeles
utvärtes och världsligt. Därföre
hafva de af vidskepelse och
vantro föregifvit, att desamma tjänade
icke till någon tuktan eller aga
inför församlingen utan till att
blidka och försona Gud. Och såsom
de eljest ofta hafva det andliga
och världsliga med hvartannat
förblandat, så har ock detsamma
händt i fråga om
tillfyllestgörelserna. Emellertid vittnar själfva
förklaringen öfver c an o nes, eller
de gamla kyrkolagarna, här och
där, att dessa stadgar om
tillfyllestgörelserna äro inrättade för
en utvärtes tuktans skull uti
församlingen.
Men se nu, huru våra
motståndare uti sin vederläggning, hvilken
de hafva under stått "sig att
påtruga hans kejserl. maj:t, dessa sina
dikter och påfund bevisa. De
anföra många språk utaf den heliga
skrift för att framställa ett fagert
sken för de oförfarna, liksom
kunde denna sak hafva sin
trovärdighet utaf den heliga skrift, ehuru
den ännu på Lombardi tid var
helt obekant. De åberopa sig på
dessa Skriftens språk: »Gören
sådan frukt, som bättring tillhör» * ;
»gifven edra lemmar åt
rättfärdigheten till tjänst»**. Kristus
predikar bättring: Gören bättring***.
Kristus befaller apostlarne att
predika om bättringt, och Petrus
predikar om bättring, Apostlag. 2: 38.
Sedan anföra de några yttranden
af fäderna och själfva
kyrkolagarna och göra ändtligen denna
slutsats: tillfyllestgörelserna uti
församlingen böra icke tvärt emot
Kristi uttryckliga evangelium samt
* Matt. 3: s. " Rom. 6: 19. *** Matt. 4: 17. † Luk. 24: 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
