Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 159
; ska. Den romerske påfven söker
| icke heller särdeles att befrämja
1 och stadfästa sin makt och
myndighet, i det han brukar sådana
försvarare, då han öfverlåter
denna den viktigaste sak åt dessa
so-j listers omdömen. Tv emedan vi
uti vår bekännelse hafva
sammanfattat summan af nästan hela den
kristna läran, så hade man bort
bruka sådana domare öfver så
höga, så många och så olika saker,,
som haft en bättre och fastare tro
och lära än dessa solister, som
ved erläggningen sammanskrifva
hafva. Och det hade du
Campe-gius’, som vill anses för att vara
en klok och förståndig man, bort
förutse och så laga, att desse uti
sådana viktiga saker icke skrifvit
något, som antingen nu på denna
tiden eller i kommande tider
kunde synas förminska den romerska
stolens anseende. Om den
romerska stolen anser det vara billigt
och rättmätigt, att alla folk
erkänna den för trons läromästare, så
bör den ock vinnlägga sig därom,
att lärda och opartiska män må
om religionssakerna undersöka
och döma. Ty hvad skall väl
världen döma, om våra
motståndares skrift en gång kommer fram
i dagsljuset? Hvad skola väl
efterkommande döma om dessa
smädliga omdömen? Du ser,
Cam-pegius, att dessa äro de yttersta
tider, på hvilka Kristus har
förutsagt att religionen skall stå i stor
fara. Fördenskull så borden I,
som skolen sitta liksom uti ett
vårdtorn och styra religionen, i
dessa tider använda en synnerlig
försiktighet och sorgfällighet. Här
äro många tecken, hvilka, så framt
I icke sen eder väl före, hota den
romerska stolen med en stor och
mötenas och fädernas beslut
afskaffade varda, utan fast mera
böra de, som blifvit aflösta,
fullgöra den bättring, som dem af
prästen pålägges, till följd af detta
Pauli språk: »Han har gifvit sig
själf ut för oss, pä del han skulle
förlossa oss ifrån all
orättfärdighet och rena oss sig själf ett folk
till egendom, det sig om goda
gärningar beßitar*.
Gud straffe dessa ogudaktiga
sofister, som så brottsligt vrida
och vränga Guds ord efter sina
fåfängliga inbillningar. Hvilken
redlig och uppriktig man
upprö-res icke öfver en sådan
oanständighet. Kristus säger: Gören
bättring; apostlarne predika om
bättring; därföre varda de eviga
straffen upphäfda genom skärseldens
straff; därföre hafva nycklarna
befallning till att förlåta en del af
skärseldens straff; därföre förlossa
tillfyllestgörelserna ifrån
skärseldens straff. Ho har lärt dessa
stympare denna slutkonst? Men
detta är hvarken dialektik eller
sofistik utan sykofantik, d. ä.
bedrägeri. De åberopa orden
»Gören bättring» därföre, att när de
oförfarna höra ett sådant språk
emot oss vara anfördt, må de fatta
den tanken, att vi förkasta hela
bättringen. Med dessa konster
söka de vända allmänhetens
sinnen ifrån oss samt uppväcka hat
och bitterhet, på det de oförfarna
må alla med en mun ropa emot
oss, att sådana skadliga kättare
måste tagas af daga, som
bättringen ogilla och förkasta.
Men vi hoppas, att dessa
smädelser skola ganska litet uträtta
hos redliga och uppriktiga män.
Så skall ock Gud icke länge tåla
en så stor oförskämdhet och ond-
* Tit. 2: 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
