Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 162
skulden, dock för straffet
tillfyllestgörande gärningar.
Emedan de nu anförda Skriftens
språk icke säga, att de eviga
straffen skola vedergällas eller betalas
med de gärningar, som vi icke
äro skyldiga att göra, så påstå
våra motståndare utan grund, att
dessa straff skola umgällas genom
de af kyrkolagen fastställda
till-fyllestgörelsei’na; icke heller hafva
nycklarna någon befallning att
förändra några stralf, ja,icke heller till
att någon del af straffen eftergifva.
Ty hvarest läser man sådant uti
den heliga skrift? Kristus talar
om syndernas förlåtelse, när han
säger: »Allt det I lösen»* m. m.;
ty när synden är förlåten, då är
den eviga döden borttagen och det
eviga lifvet återgifvet.
Icke heller talar han här om
straffs påläggande, då han säger:
»Allt det I binden,» utan att
synderna skola dem behållas, som
icke omvända sig. Hvad
Lom-bardi yttrande angår om en del
af straffens eftergifvande, så är
det taget af den påfviska
kyrkolagen och bör förstås om de straff,
som densamma pålägger. En del
af dessa straff eftergåfvo
kyrko-herdarne. Och ehuruväl vi anse,
att bättringen bör föda goda
frukter af sig för Guds namns ära
och befallning, och de goda
frukterna, såsom rätta fastor, rätta
böner, rätta allmosor m. m., hafva
Guds befallning; så finna vi dock
ingenstädes uti den heliga skrift,
att de eviga straffen varda förlåtna
endast för skärseldens straff eller
för egna af kyrkolagen bestämda
tillfyllestgörelser, det är, för några
vissa gärningars skull, som vi icke
äro sk3Tldiga att göra, eller att
nycklarnas makt har någon befall-
* Matt. 18: 18. " Hos. 13: 14.
ning att förändra straffen eller en
del däraf eftergifva. Detta borde
motståndarne bevisa.
Dessutom så är Kristi död icke
allenast en tillfyllestgörelse för
skulden utan ock för den eviga
döden efter detta språk: »Död, jag
skall vara dig ett förgift; helvete,
jag skall vara dig en plåga» **.
Hvad är det fördenskull icke för
en styggelse att säga, att Kristi
tillfyllestgörelse frälsar väl ifrån
skulden, men att våra straff frälsa
ifrån den eviga döden, så att nu
detta språk: »Död, jag skall vara
dig ett förgift,» bör förstås icke
om Kristus utan om våra
gärningar och icke en gång om de
gärningar, som af Gud äro befallda,
utan om några eländiga, af
människor upptänkta iakttagelser,
hvilka sägas borttaga döden jämväl
då, när de ske uti en dödlig synd?
Det är otroligt med hvad hjärtans
sorg vi anföra dessa
motståndarnes orimligheter; ty den, som dem
nogare skärskådar, kan icke annat
än grufva sig och fasa för sådana
djäflaläror, som den lede djäfvulen
utspridt i församlingen, på det han
skulle undertrycka kunskapen om
lagen, evangelium, bättringen, det
nya andliga lifvet och flera Kristi
välgärningar. Ty om lagen tala
de sålunda: Gud har sett till vår
skröplighet och svaghet och
föresatt människan ett visst mått af
de gärningar, hvilka hon är pliktig
och skyldig att göra, de där ock
uti tio Guds bud befallda äro, på
det hon sedan med de öfriga, det
är med sina öfverloppsgärningar,
må kunna tillfyllestgöra för sina
begångna fel och brister. Härmed
föregifva de, att människorna
kunna så göra Guds lag till fyllest,
att vi jämväl kunna göra mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
