Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 163
än lagen fordrar. Men Skriften
ropar allestädes till oss, att vi äro
fjärran ifrån den fullkomlighet, som
lagen fordrar. Dessa däremot
föregifva, att Guds lag är nöjd med
en utvärtes och borgerlig
rättfärdighet, och se icke, att densamma
fordrar en sann kärlek till Gud
af allt hjärta m. m., och att
densamma fördömer hela begärelsen
och den onda lustan, som är uti
människonaturen. Fördenskull kan
ingen göra så mycket, som lagen
fordrar; därföre är det löjligt att
föregifva, det vi kunna mera göra,
än Guds lag af oss fordrar. Ty
oansedt vi kunna göra utvärtes
gärningar, som icke äro befallda
uti Guds lag; så är dock det en
fåfäng och ogudaktig förtröstan,
att Guds lag skall därmed vara
gjord till fyllest.
Så hafva ock andäktiga böner,
rätta allmosor och fastor Guds
befallning; och då de hafva Guds
befallning, så kunna de icke utan
synd underlåtas och försummas.
Men dessa gärningar, såvidt de
icke äro befallda uti Guds lag
utan hafva allenast mänsklig
befallning att grunda sig på, äro icke
annat än sådana gärningar, som
människostadgar bjuda och befalla,
om hvilka Kristus säger:»De tjäna
mig fåfängt, lärande den lärdom,
sojn är människobud»*; såsom
vissa fastor, som inrättade äro,
icke till att kufva köttet, utan för
att därigenom ära Gud, såsom
Scotus säger, och blifva fri från
den eviga döden. Likaså är det
med ett visst antal af böner, ett
visst sätt eller mått för allmosor,
när de ske så, att man därmed
tjänar Gud genom blott den yttre
gärningen för att därmed ära Gud
och umgälla den eviga döden. De
tillägna dessa gärningar en
tillfyllestgörelse inför Gud genom
blott den yttre gärningen, emedan
de lära, att de gälla jämväl hos
dem, som äro uti en dödlig synd.
Ja, det finnes gärningar, som gå
"ännu längre ifrån Guds bud och
befallningar, såsom deras
pilgrimsresor, hvilka äro af mångahanda
slag, i det.att den ene reser i full
rustning, en annan går med
blottade fötter eller barfotad o. s. v.
Allt detta kallar Kristus
onyttiga gudstjänster, hvarföre de ock
icke tjäna till att blidka Guds vrede,
såsom motståndarne föregifva; och
, likväl sätta de präktiga äretitlar
på dessa gärningar, kalla dem
öfverloppsgärningar och tillägna
dem den heder, att de äro en
betalning för den eviga döden.
Således sättas dessa gärningar
framför dem, som uti tio Guds bud
uttryckligen äro befallda. På detta
sätt varder Guds lag på
tvegge-handa sätt förmörkad, dels
därigenom att man menar, det Guds
lag är tillfyllestgjord genom
utvärtes och borgerliga gärningar, dels
ock därigenom att
människostadgar tillagda varda, hvilkas
gärningar långt högre skattas än de,
som Guds lag bjuder och befaller.
Vidare varda ock bättringen och
nåden förmörkade; ty den eviga
döden betalas icke medelst detta
umgällande med gärningar, förty
denna betalning är fåfäng och
gifver oss icke här någon försmak
af döden. Något annat måste man
ställa emot döden, när den frestar
oss. Ty såsom Guds vrede
varder genom tron på Kristus
öfvervunnen, alltså öfvervinnes ock
döden genom tron på Kristus, såsom
Paulus säger: »Gud vare tdck, som
oss segern gifvit har genom vår
’ Matt. 15: 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
