Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 165
plågor, såsom Petrus betygar: »Ty
tiden är, att domen skall begynnas
på Guds hus; begymies det på oss,
hvad blifver då deras ändalykt,
som icke tro Guds evangelium» *?
Och änskönt dessa plågor
merän-dels äro syndastraff; så hafva de
dock hos de fromma och
gudfruktiga ett annat bättre ändamål,
nämligen att de må öfva dem, att de
under frestelserna må lära sig att
söka Guds hjälp och bistånd och
erkänna sina hjärtans misströstan
och klenmodighet m. m., såsom
Paulus talar om sig, 2 Kor. 1: »Vi
voro förtungade öfvermåttan och
öfver makten, så att vi ock
tvif-lade om lifvet och satte oss före,
att vi skulle visserligen dö; det
skedde fördenskull, att vi ingen
tröst skola sätta på oss själfva
utan på Gud, som uppväcker de
döda»**. Och Esaias säger:
»Herre, när bedröfvelse är på färde, så
söker man dig; när du tuktar dem,
så ropa de med ängslan ***; det
är, bedröfvelser och anfäktningar
äro en tuktan eller aga, hvarmed
Gud öfvar de heliga. Ja, med
bedröfvelser, kors och anfäktningar
varda vi hemsökta för den
närvarande syndens skull, förty de döda
och utsläcka den onda lustan och
begärelsen uti de heliga, på det
att de till anden må kunna
förnyas, såsom Paulus säger, Rom. 8:
»Lekamen är väl död för syndens
skull; men anden är lifvet för
rättfärdighetens skull» † / det är,
lekamen varder dödad för den
närvarande syndens skull, som
ännu är öfrig uti köttet. Själfva
döden tjänar ock därtill, att han det
syndiga köttet må tillintetgöra, på
det vi må alldeles nya uppstå. Så
är nu icke heller denna dödens
udd och känsla af Guds vrede hos
den, som dör i tron, sedan han
genom tron öfvervunnit dödens
förskräckelser; hvarom Paulus
säger : »Dödens udd är synden,
syndens kraft är lagen» ††. Denna
syndens kraft, denna känsla af
vreden är i sanning ett straff, så
länge den är tillstädes; men döden
utan denna känsla är egentligen
icke något straff. Vidare så höra
ock icke dessa tillfyllestgörelser
till dessa straff; förty våra
motståndare säga, att en del af
straffen varder förlåten medelst
nycklarnas makt. Ja, nycklarna tillgifva,
efter deras mening, både
tillfyllestgörelserna och straffen, för
hvilkas skull tillfyllestgörelserna
gjorda varda. Men det är klart, att
de allmänna straffen och plågorna
icke förmedelst nycklarnas makt
borttagas. Och om motståndarne
vilja, att det skall förstås om dessa
straff, hvarföre tillägga de då, att
man bör för dem tillfyllestgöra uti
skärselden?
De anföra emot oss Adams och
Davids exempel, Davids, som för
sitt begångna hors skull straffades.
Utaf dessa exempel göra de en
allmän regel, att emot hvar och
en synd svara vissa timliga straff,
innan synderna förlåtas. Vi hafva
tillförene sagt, att äfven de heliga
utstå hvarjehanda straff, som äro
Guds verk, de utstå och lida ånger
och förskräckelse, de utstå jämväl
andra allmänna bedröfvelser och
anfäktningar. Så utstå somliga
några egna dem af Gud pålagda
straff och vedervärdigheter till
föredöme för andra; men dessa
straff höra icke det ringaste till
nycklarna, emedan nycklarna
kunna hvarken pålägga eller
eftergifva och borttaga dem, utan Gud
allena är den, som utan nycklar-
* 1 Pet. 4: 17. " 2 Kor. 1: 8, 9. *" Es. 26: 16. † Rom. 8: 10. †† 1 Kor. 15: £6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
