Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 166
nas ämbete dem pålägger och
borttager.
Icke heller följer häraf såsom
en allmän regel, att emedan ett
särskildt straff är David pålagdt,
det därföre finnes förutom de
allmänna straffen och plågorna ett
annat straff, skärseldens, där hvar
och en synd har sitt vissa straff
och plågomått. Hvarest finner
eller läser man uti den heliga skrift,
att vi icke kunna ifrån den eviga
döden befriade varda utan genom
utståendet af vissa straff förutom
de allmänna bedröfvelserna? Men
tvärt om lär Skriften esomoftast,
att vi få syndernas förlåtelse af
nåd för Kristi skull, och att
Kristus är den, som synden och
döden öfvervunnit, hvarföre man bör
ingalunda hitfiicka någon förtjänst
af egen tillfyllestgörelse. Och
ehuruväl hvarjehanda bedröfvelser
och anfäktningar ännu finnas,
hvilka de kristna lida måste, så
betygar dock Skriften klarligen, att
de äro sådana, hvarmed vi den
närvarande synden döda skola,
men icke någon vedergällning för
eller återlösning ifrån den eviga
döden.
Job varder i Skriften ursäktad,
att han icke blef med straff och
plågor hemsökt för sina förut
begångna onda gärningars skull;
därföre äro icke bedröfvelser och
anfäktningar alltid straff eller
tecken till Guds vrede. Ja, man bör
noga undervisa bedröfvade
samveten och lära dem, att kors och
bedröfvelser hafva andra högre
och bättre ändamål, på det de icke
må tänka, att de af Gud förkastade
äro, om de uti anfäktningen intet
annat än Guds straff och vrede
förnimma. De böra föreställa sig och
betrakta bedröfvelsernas högre än-
damål, nämligen att »Gud gör
därmed ett främmande verk, på det
han må kunna göra sitt eget verk» *
m. m., såsom Esaias vidlyftigt lär
uti sitt 28 kap. Och när
lärjungarne frågade om den blinde, hvem
som hade syndat**, Joh. 9,
svarar Kristus, att synden var icke
orsaken till hans blindhet, utan
den var honom påkommen,»på det
Guds verk skulle uppenbaras på
honom.» Och hos Jeremias heter
det: »De som intet förskyllt hafva
att dricka kalken, de måste dricka
den» ***/ liksom profeterna äro
dräpna, Johannes döparen och
andra heliga. Därföre äro icke kors
och bedröfvelser alltid straff för
vissa förut begångna gärningar,
utan de äro Guds verk, bestämda
till vårt bästa, och på det att Guds
kraft måtte blifva mera uppenbar
uti vår svaghet.
Så säger Paulus: »Guds kraft
är mäktig i de svaga» †.
Fördenskull böra våra kroppar vara offer
för Guds viljas skull till att visa
därmed vår hörsamhet och
lydnad men icke att därmed betala
för den eviga döden, för hvilken
Gud har en annan betalning,
nämligen sin sons lidande och död.
Äfven i denna mening uttyder ock
Gregorius2 själfva Davids straff,
då han säger: »Om Gud för den
syndens skull hade hotat David,
att han således skulle förnedras
och förödmjukas af sin son,
hvarföre har han då fullbordat och
uppfyllt det, hvarmed han honom
hotade, sedan synden var tillgifven
och förlåten? Härpå svaras, att
denna förlåtelse för synden skedde,
på det att han icke skulle
förhindras ifrån att erhålla det eviga
lifvet; men straffet, hvarmed han
hotades, följde icke desto mindre,
* Es. 28: 21. ** Joh. 9: 3. *** Jer. 49: 12. † 2 Kor. 12: 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
