Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VI. Om syndabekännelsen och tillfyllestgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B ek. Ap. el. Försv. VI. Om syndabek. o. tillfyllestgörelsen. 167
på det äfven hans gudsfruktan
skulle uti denna förnedring öfvas
och pröfvas. Således har ock Gud
pålagt människorna den lekamliga
döden för syndens skull och dock
icke, sedan synderna äro förlåtna,
borttagit den för att därmed visa
sin rättfärdighet, nämligen på det
att deras rättfärdighet, som
helgade varda, måtte både öfvas och
pröfvas.»
Icke heller varda allmänna straff
och landsplågor egentligen
borttagna genom de gärningar, hvilka
församlingens stadgar pålägga, det
är, genom de gärningar, hvilka
människostadgarna bjuda och
befalla, om hvilka de själfva säga,
att de så gälla till följd af den
blotta yttre gärningen, att de,
änskönt de ske uti en dödlig synd,
likväl friköpa från straffet. När
ock detta Pauli språk anföres emot
oss: »Om vi själfva dömde oss,
så vorde vi icke dömda» *, så bör
ordet döma förstås om hela
bättringen och dess tillbörliga frukter
och icke om de gärningar, hvilka
vi icke äro skyldiga att göra. Våra
motståndare få billigt umgälla, att
de så föraktat sin gammatika, då
de mena, att »döma» här betyder
att uti tullt harnesk resa till s:t
Jakobs kloster eller andra dylika
gärningar göra. Men »döma»
bemärker här hela bättringen, det
bemärker att fördöma synderna.
Detta fördömande sker
visserligen uti ångern och lefvernets
förändring. Hela bättringen, ångern,
tron och de goda frukterna förmå
det, att så väl allmänna som
enskilda straff och plågor lindrade
varda, såsom Esaias uti sitt 1 kap.
lär: »Vänden igen af det onda,
lär en göra det godt är» m. m. »Om
edra synder än vore blodröda, så
I skola de dock varda snöhvita.
Viljen I höra mig, såskolen I nyttja
i landets goda»**. Detta förträffliga
och ganska hälsosamma språk bör
ingalunda tagas ifrån hela
bättringen och de gärningar, som vi
äro skyldiga till att göra, eller
som af Gud äro befallda, och
lämpas på tillfyllestgörelserna och de
gärningar, som
människostadgarna bjuda och befalla. Och detta
är nyttigt att lära, nämligen att
allmänna straff och landsplågor
varda genom vår sanna bot och
bättring lindrade, genom
sannskyldiga frukter af bättringen, genom
goda gärningar, som äro gjorda
af tron och icke, såsom våra
motståndare föregifva, genom dem,
som ske uti en dödlig synd. Hit hör
ock niniviternas exempel ***, som
förmedelst sin bot och bättring
(vi tala här om hela bättringen)
med Gud försonades och
utverkade, att deras stad icke
förstördes.
Men hvad det beträffar, att de
gamle fäderna tala om
tillfyllestgörelsen, och att kyrkomöten hafva
uppsatt några canones, lagar eller
regler därför, hafva vi tillförene
1 därom sagt, att kyrkotukten blifvit
inrättad för andra till exempel och
varnagel. Icke heller har det
någonsin varit fädernas mening, att
denna kyrkotukt skulle vara
nödvändig till skuldens eller straffets
tillgifvande. Ty om några ibland
dem hafva talat om skärselden,
så förklara de densamma så, att
den icke är någon ersättning för
det eviga straffet, icke någon
tillfyllestgörelse utan ett de
ofullkomliga själars renande, såsom
Augustinus säger: »De dagliga
svaghetssynder varda uppbrända», det är,
misströstan till Gud varder dödad
* 1 Kor. 11: 31. "* Es. 1: 17, 18, 19. "* Jon. 3: 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
