Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VII. Om sakramenternas antal och bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173 Bek. Ap. el. Försv. VII. Om sakramenternas antal o. bruk.
närvarande löftet, och som icke
allenast i allmänhet tror, att en
Gud är till, utan som tror, att
syndernas förlåtelse tillbjudes. Detta
sakramentets bruk "tröstar och
hugsvalar gudfruktiga och
förskräckta hjärtan och samveten.
Det kan ock ingen med ord
nogsamt beskrifva, hvad för ett stort
missbruk uti församlingen den
galna meningen förorsakat om
sakramentets verkan af dess blotta
yttre bruk utan någon god rörelse
hos den, som det brukar.
Här-utaf är det oändliga missbruket
af mässorna kommet, hvarom vi
längre fram vidare vilja tala. Icke
heller kan någon bokstaf anföras
af de gamla fäders skrifter, som
häruti försvarar skolastikerna; ja,
Augustinus säger tvärt om, att tron
på sakramentet och icke blotta
sakramentets begående
rättfärdigar. Så är ock Pauli språk
bekant : »Med hjärtats tro varder man
rättfärdig»*.
Den fjortonde artikeln,
hvaruti vi säga, att ingen må tillåtas att
predika ordet och utdela
sakramenterna uti församlingen, utan
han är rätt och ordentligen kallad,
antaga de i så måtto, nämligen
om vi vilja bruka det skick med
prästernas invigande, som påfviska
kyrkolagen föreskrifver. Härom
hafva vi ofta under denna sam-1
mankomst betygat, att vi på det
högsta åstunda bibehålla den
kyrkliga styrelsen och den ordning
prästerna emellan, som uti försam-1
lingen är, om ock af blott
mänsklig myndighet inrättade. Ty vi
veta, att kyrkodisciplinen är efter
moget råd och betänkande på
detta sätt, såsom de gamla
kyrkolagarna densamma beskrifva, af:
de gamla fäder inrättad. Men bi-1
skoparne taga sig före att
antingen tvinga våra präster att förkasta
och fördöma den lära, som vi
bekant hafva, eller ock att med en
ny och oerhörd grymhet döda de
arma och oskyldiga. Dessa
orsaker förhindra våra präster att
erkänna dessa biskopar. Sålunda
är biskoparnes grymhet orsaken,
hvarföre kyrkoregementet här och
där upphäfdes, hvilket vi
högligen åstundade bibehålla. De må
själfva se sig om, huru de vilja
’en gång för Gud göra räkenskap
därför, att de så förskingra
församlingen. Våra samveten hafva
häruti intet att befara; ty emedan
vi veta, att vår bekännelse är sann,
gudlig och allmän, så böra vi icke
gilla deras grymhet, som denna
lära förfölja. Vi veta ock, att den
rätta församlingen är hos dem,
som lära Guds ord rent och klart
och sakramenterna rätt utdela, men
icke hos dem, som söka icke
allenast Guds ord genom stränga
befallningar och påbud att utrota,
utan ock dräpa och mörda dem,
som lära det, som rätt och sant
är, emot hvilka själfva
kyrkolagarna, änskönt de skulle göra dem
något emot, långt mildare och
lindrigare äro. An ytterligare vilja
vi här hafva betygadt, att vi gärna
vilja bibehålla kyrkostyrelsen, om
allenast biskoparne vilja upphöra
att så grymt fara fram emot våra
församlingar, som hittills skett.
Denna vår uppriktiga vilja skall
oss både för Gud, hos allt folk
och alla efterkommande ursäkta,
att ingen skall kunna tillräkna oss,
att biskoparnes makt och
myndighet försvagas, då människorna
antingen läsa eller höra, att vi, som
med våra böner sökt afvända
biskoparnes orättrådiga grymhet,
* Rom. 10: 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
