Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VIII. Om människostadgarna i församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 Bel?.. Ap. el. Försv. VIII. Om människostadgarna uti för saml.
kvälja de ömkligen samvetet, som
den ringaste däraf underlåter. Att
åter alldeles afskaffa dem har ock
sina olägenheter, frågor och
spörsmål med sig. Men vi hafva en
ren och klar sak, förty
motståndarne fördöma oss därföre, att vi
lära, att människostadgarna icke
förtjäna syndernas förlåtelse. Ja,
de fordra sina allmänna stadgar,
som de kalla dem, såsom nödiga
till rättfärdiggörelsen. Häruti
hafva vi en säker försvarare i Paulus,
som allestädes påstår, att dessa
stadgar hvarken rättfärdiga ej
heller äro nödvändiga framlör trons
rättfärdighet. Dock lära vi, att
man bör så moderera bruket af
friheten uti dessa saker, att icke
de oförfarne förargade varda och
för frihetens missbruks skull ifrån
den sanna evangeliska läran
af-skräckta; vi lära ock, att man
icke utan giltig orsak må
förändra något uti antagna ceremonier,
utan att för inbördes enighets skull
de gamla plägseder må bibehållas,
som utan synd eller utan större
olägenhet kunna iakttagas. Vi
hafva ock nu vid denna
sammankomst tillräckligt ådagalagt, att vi
för kärlekens och enighetens skull
gärna vilja iakttaga likgiltiga
tilllika med andra ting, änskönt de
skulle hafva någon olägenhet med
sig; men vi hafva ansett, att den
allmänna enigheten och
samdräkten, så vida den förutan samvetens
förargelse och besvärande kan
bibehållas, bör sättas framför alla
andra fördelar. Men om hela denna
sak vilja vi jämväl litet härefter
tala, när vi komma att handla om
klosterlöften och predikoämbetets
makt och myndighet.
Den sextonde artikeln
antaga våra motståndare utan något
förbehåll, hvaruti vi hafva bekänt,
att det står en Kristen fritt att
bekläda öfverhetsämbeten, utöfva
domareämbetet efter kejserlig lag
eller andra närvarande lagar,
bestämma straff enligt lag, med rätta
föra krig, göra krigstjänst, sluta
förbund och fördrag, behålla sitt
eget och däröfver råda, att gå ed
när det lagligen blifver befalldt af
öfverheten, uti äkta stånd träda
och ändtligen att lagliga
världsliga förordningar äro Guds goda
inrättningar och gudomliga
ordningar, hvilka en kristen tryggt
kan bruka. Hela denna artikel om
åtskillnaden mellan Kristi rike och
det världsliga riket hafva de våra
genom sina skrifter med stor nytta
förklarat, nämligen att Kristi rike
är andligt, hvaruti han genom
ordets predikan regerar och
därme-delst verkar uti våra hjärtan en
sann Guds kunskap, en sann
gudsfruktan, en lefvande tro och
begynner uti oss här i lifvet den
eviga rättfärdigheten och det
tillkommande eviga lifvet.
Emellertid tillåter han oss i utvärtes måtto
bruka världsliga, lagliga
förordningar, ehvad folks de ock äro,
ibland hvilka vi lefva, såsom han
tillstädjer oss bruka läkarekonsten,
byggnadskonsten, mat, dryck och
luften; icke heller gifver
evangelium nya lagar om det borgerliga
ståndet utan befaller, att vi skola
lyda närvarande lagar, antingen
de af hedningar eller andra folk
stiftade äro, och medelst denna
hörsamhet och lydnad befaller det
oss att öfva inbördes kärlek emot
hvarannan. Ty Carolostadiusi var
näppeligen klok, när han ville
pålägga oss Moses rättegångs- eller
domarelagar. Om dessa saker
hafva fördenskull de våra skrifvit
något vidlyftigare, emedan
munkarne hafva utspridt många skadliga
meningar härom uti församlingen.
De hafva kallat egendomsgemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
