Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VIII. Om människostadgarna i församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Bek. Ap. el. Försv. VIII. Om människostadgama uti försam l.
skap ett evangeliskt lif, och att
intet hafva såsom sitt eget och
icke hämnas hafva de sagt vara
evangeliska råd. Dessa meningar
förmörka ganska mycket
evangelium och det andliga riket, de äro
ock för det världsliga regementet
mycket farliga. Ty evangelium
upphäfver eller söndersliter icke
den borgerliga eller den husliga
ordningen utan gillar den fastmera
och befaller, icke allenast för
straffets utan ock för samvetets skull,
att vi skola lyda dem såsom en
gudomlig ordning.
Julianus Apostata2, Celsus3 och
många andra hafva förevitat de
kristna, att evangelium upphäfver
och söndersliter de världsliga
styrelserna, emedan det förbjuder all
enskild hämnd samt lär vissa
andra saker, som skulle vara föga
tjänliga för det borgerliga
samfundet. Och dessa spörsmål hafva
mycket sysselsatt Origenes4,
Na-zianzenus5 och flera, ehuru de
dock ganska lätt kunna förklaras,
om vi besinna, att evangelium
icke stiftar några lagar om det
borgerliga ståndet utan förkunnar
oss syndernas förlåtelse och det
eviga lifvets begynnelse uti de
kristtrognas hjärtan, och att det
för öfrigt icke allenast gillar och
stadfäster den världsliga
ordningen utan ock underkastar oss
densamma, såsom vi nödvändigt äro
underkastade årstidernas lagar,
vinters och sommars
omskiftel-ser såsom gudomliga ordningar.
Evangelium förbjuder all egen
eller enskild hämnd, och därom
påminner Kristus så ofta för den
orsakens skull, att icke
apostlarne skulle tänka, att de borde
taga riken och herravälden ifrån
dem, som eljest dem besutto och
innehade, såsom judarne drömde
om Messias rike, utan på det de
skulle veta, att de borde lära och
predika om det andliga riket och
icke förändra den borgerliga
styrelsen. Fördenskull varder den
enskilda hämnden förbjuden, icke
genom något råd utan genom
allvarsamma bud och befallningar,
Matt. 5: 39 och Rom. 12: 19. Men
den offentliga hämnd, som sker
af öfverhetsämbetet, afrådes icke
utan befalles och är ett Guds verk,
såsom Paulus betygar, Rom. 13:2,5.
Till denna offentliga hämnd höra
nu domar, straff, krig och fälttåg.
Huru illa och obetänkt många
författare hafva dömt om dessa
saker är bekant, emedan de varit
uti den villfarelsen, som skulle
evangelium vara ett utvärtes nytt
munkväsende, och hafva icke
förstått, att evangelium tillför våra
hjärtan den eviga rättfärdigheten
men gillar och stadfäster i det
yttre det borgerliga regementet.
Så är ock det idel osanning och
bedrägeri, att den kristliga ,
fullkomligheten skall bestå uti att
icke besitta enskild egendom. Ty
den kristliga fullkomligheten
består icke uti förakt för världsliga
ordningar utan uti hjärtats
rörelser, uti en synnerlig gudsfruktan
och en sann och lefvande tro,
såsom Abraham, David och Daniel,
änskönt de hade stora gods och
ägodelar samt stor makt,
myndighet och herravälden, dock voro
icke mindre fullkomliga än några
eremiter. Men munkarne hafva
förblindat människornas ögon med
detta utvärtes skrymteri, att de icke
kunnat se eller förstå, hvaruti den
rätta fullkomligheten består. Huru
högt hafva de icke berömt
egendomsgemenskap och hållit den för
en särdeles evangelisk helighet?
Men sådant beröm har stor fara
med sig, i synnerhet som det går
ganska långt ifrån den heliga skrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
