Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IX. Om helgonens dyrkan och åkallan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191 Bek. Ap. el. Försv. IX. Om helgonens dyrkan och åkallan.
helgonens förtjänster. Gabriel,
deras mässolags uttolkare, säger
uttryckligen att vi böra efter den
ordning, som Gud själf har insatt,
taga vår tillflykt till helgonen, på
det vi genom deras hjälp, förbön
och förtjänster må saliga varda.
Dessa äro Gabriels egna ord. Ja,
man läser ock här och där uti
våra motståndares böcker och
predikningar det, som är ännu mycket
orimligare. Hvad är att göra sig
försonare, om icke detta är det?
De göras alldeles jämlika med
Kristus, om vi skola tro, att vi
genom deras förtjänster saliga
varda.
Men hvar är den ordningen af
Gud instiftad, hvarom Gabriel
talar och säger, att vi böra taga vår
tillflykt till helgonens hjälp? Må
han visa fram någon befallning
eller exempel därpå af den heliga
skrift. Kanhända de taga denna
ordning ifrån konungars hof,
hvarest man måste bruka vänner till
förespråkare. Men om konungen
förordnat en viss person allenast
till förebedjare, så vill han ju, att
man må genom honom och icke
någon annan andraga sina
ansökningar. Alltså, emedan Kristus
är förordnad till en förebedjare
och öfverstepräst, hvarföre söka
vi andra?
Dessa ord bruka de gemenligen
vid sin aflösning: »Vårs Herres
Jesu Kristi lidande, den heliga
jungfru Marias och alla helgonens
förtjänster vare dig till syndernas
förlåtelse». Här förkunnas
aflösningen därföre, att vi icke allenast
genom Kristi förtjänst utan ock
genom helgonens förtjänster varda
försonade och för rättfärdiga
räknade. Det finnes några ibland
oss, som varit närvarande hos
en teologie doktor, när han
skulle dö, till hvilken de hade
kallat en munk, som ock var en
teolog, som skulle trösta honom; men
denne munk hade intet annat att
trösta den dödssjuke mannen med,
än att han esomoftast intryckte
honom i öronen denna bön:
»Nådens moder, beskärma oss ifrån
fienden och upptag oss uti
dödsstunden».
Låt vara, att den heliga Maria
beder för församlingen, men
månne hon upptager själarna uti döden,
månne hon öfvervinner döden,
månne hon gör lefvande? Hvad
gör Kristus, om den heliga Maria
gör allt detta? Ehuruväl hon är
värd största beröm och heder, så
vill hon dock icke göras jämlik
med Kristus, utan vill snarare, att
vi skola betrakta hennes tros och
ödmjukhets exempel och dem
efterfölja. Men själfva erfarenheten
vittnar, att den saliga jungfrun har
genom en allmän inbillning blifvit
helt och hållet satt uti Kristi stad
och ställe. Henne hafva
människorna åkallat, uppå hennes
barmhärtighet hafva de förtröstat,
genom henne hafva de velat blidka
och försona Kristus, liksom han
vore icke en försonare utan
allenast en förskräcklig domare och
hämnare. Men vi lära, att man
icke bör förtrösta därpå, att
helgonens förtjänster varda oss
tillägnade, att Gud för deras skull
försonas med oss, räknar oss för
rättfärdiga eller gör oss saliga.
Ty allenast genom Kristi förtjänst
och förskyllan undfå vi syndernas
förlåtelse, när vi tro på honom.
Om andra helgon är sagdt: »Hvar
och en skall få sin lön efter sitt
arbete»*, det är, de kunna icke
själfva sinsemellan skänka hvar-
• 1 Kor. a 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
