Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IX. Om helgonens dyrkan och åkallan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Bek. Ap. el. Försv. IX. Om helgonens dyrkan och åkallan.
andra sina förtjänster, såsom
munkarne sälja sina ordnars
förtjänster. Hilarius3 säger på ett ställe
om de fåvitska jungfrurna: »Och
som de fåvitska icke kunde gå
emot brudgummen, sedan deras
lampor voro utsläckta, begärde de
af dem, som visa voro, att de ville
låna dem olja; men de svarade,
att de icke kunde låna dem någon
olja, emedan de icke hade så
mycket, som kunde vara nog för dem
alla.» Härmed vill Hilarius gifva
tillkänna, att ingen bör hjälpas
genom andras gärningar och
förtjänster, utan hvar och en måste
själf köpa eller förskaffa sig olja
till sin lampa.
Som nu våra motståndare lära,
att man skall förtrösta på
helgonens åkallan, hvarom de hafva
hvarken något vittnesbörd eller
exempel af den heliga skrift, och
som de därjämte lämpa helgonens
förtjänster till andra icke
annorledes än Kristi förtjänster samt
tillägna helgonen den heder, som
Kristus allena tillkommer; så
kunna vi hvarken antaga deras
meningar om helgonens dyrkan ej
heller deras plägsed att åkalla
helgonen. Ty vi veta, att vi skola
sätta vår förtröstan uppå Kristi
förebedjande, förty det allena har
Guds löfte. Vi veta, att allena
Kristi förtjänster äro en försoning
för oss. För Kristi förtjänsters
skull varda vi för rättfärdiga
räknade, när vi tro på honom, såsom
Skriften säger: »Hvar och en som
tror på honom, skall icke komma
på skam»*. Därföre skola vi icke
förlita oss däruppå, att vi för
rättfärdiga räknade varda förmedelst
den heliga jungfruns eller de
andra helgonens förtjänster.
Så hänger ock den villfarelsen
vid de lärda, att vissa
förrättningar äro hvart och ett af helgonen
anförtrodda, så att Anna skall
gifva rikedomar, Bastian afvärja pest,
Valentinus skall böta
fallandesjuka, Georgius skall försvara dem,
som i krig tjäna till häst; dessa
inbillningar hafva helt och hållet
uppkommit af hedniska bruk. Ty
på samma sätt mente de gamla
romarne, att Juno skulle göra dem
rika, Febris skulle afvärja skälfva
eller annan feber, Kastor och
Pol-lux skulle försvara ryttare m. m.
Och låt vara, att man talade med
största måtta om helgonens
åkallan; dock emedan det är ett
ganska farligt exempel, hvad
behöfver man att försvara densamma,
helst som den ingen befallning
eller vittnesbörd har utaf Guds
heliga ord? Ja, den har icke heller
de gamla fäders eller lärares
vittnesbörd. Förty när man, såsom
jag tillförne sagt, söker sig
andra medlare utom Kristus, så
sätter man ju all sin lit och
förtröstan på andra, hvarigenom hela
Kristi sanna kunskap och
kännedom förmörkas och undertryckes,
såsom erfarenheten vittnar.
Helgonens åminnelse, såsom den
finnes uti de gamla bönerna, synes
i förstone uti en god mening och
uppsåt blifvit antagen; men sedan
begynte man att åkalla dem, och
på denna åkallan hafva sedermera
följt många sällsamma och mer
än hedniska missbruk. Ifrån
helgonens dyrkan och åkallan hafva
de slutligen kommit till bilderna,
hvilka ock dyrkade blefvo, och
förmentes vara uti dem en viss
kraft, såsom magerna föregifva,
att det skall . vara en
särdeles kraft uti de himmelska
tecknens afbilder, som på en viss ,tid
* Rom. 9: 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
