Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XI. Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. ■ XI. Om prästernas äktenskap. 199
säkra förtröstan, att du skall ock
uti denna sak mildeligen handla
med oss, i synnerhet när du
förnimmer, att vi hafva viktiga skäl
för vår lära, som äro tagna ur
Guds heliga ord, emot hvilket
våra motståndare sätta sina
ganska onyttiga och fåfängliga
meningar.
Och likväl försvara de icke det
ogifta ståndet (coelibatet) med fullt
allvar. Ty de veta väl, huru få
de äro, som hålla sig rätt ärbara
och kyska; men de omgifva med
ett sken af helighet sitt rike, för
hvilket de mena det ogifta ståndet
vara ganska nyttigt, hvaraf vi
förstå, att apostelen Petrus med skäl
påmint och varnat, att de tider
skulle komma, på hvilka falska
profeter och lärare skulle komma
och införa fördärfliga partier samt
med diktade ord handla med
människorna *. Ty hvarken tala,
skrifva eller handla våra motståndare
rätt, redligt eller uppriktigt uti hela
denna sak utan strida verkligen
om herraväldet, hvilket de
falske-ligen inbilla sig stå i fara, ^ch
detsamma söka de med ett
ogudaktigt sken af helighet hägna och
befästa.
Vi kunna icke därföre gilla lagen
om coelibatet, hvilken
motståndarne försvara, tv den strider både
emot gudomlig och naturlig lag
samt skiljer sig ifrån mötenas
beslut. Man vet ock, att den är både
vidskeplig och farlig, ty den
förorsakar oändliga förargelser,
synder och alla allmänna seders
fördärf. Våra öfriga tvistepunkter
fordra något närmare
undersökning af de lärda; men uti denna
är saken så klar och uppenbar på
bägge sidor, att den intet
vidare ombepröfvande erfordrar utan
kräfver allenast en sådan domare,
som är uppriktig, redlig och
gudfruktig. Och änskönt vi försvara
den uppenbara sanningen, halva
dock våra motståndare
samman-spunnit några försmädelser till att
därmed våra välgrundade skäl och
bevis häda och bespotta.
Först lär oss 1 Mose Bok 1: 28,
att människorna äro så af Gud
skapade, att de må vara
frukt-’ samma och det ena könet med
: sundt förnuft begära det andra.
; Ty vi tala här icke om den onda
lustan och begärelsen, som är synd,
utan om den begärelse och åtrå,
som uti den fullkomliga naturen
; skulle hafva varit, hvilken man
kallar en naturlig kärlek. Och denna
kärlek, hvarmed det ena könet
begär det andra, är visserligen en
gu-. domlig ordning. Och som denna
Guds ordning icke förutan Guds
synnerliga verk kan borttagas
eller förändras, så följer däraf, att.
den rätt man har till att begifva
sig i äktenskapsståndet hvarken
genom människostadgar eller
klosterlöften kan någon betagas eller
förbjudas.
Här komma våra motståndare
med ett bedrägligt inkast och säga:
I begynnelsen var äktenskapet
be-falldt, på det jorden skulle
uppfylld varda; men nu sedan jorden
är uppfylld, är det icke mera
be-falldt. Se, huru skarpsinnigt de
döma. Människornas natur bildas
enligt dessa Guds ord: »växen till
och föröken eder» m. m., att den
må vara fruktsam, icke allenast
uti skapelsens begynnelse utan så
länge denna kropparnas natur
varar; liksom ock jorden skulle
vara fruktsam genom dessa orden:
• bare jorden gräs och örter, som
frön hafva» **. För denna Guds
* 2 Pet. 2: 1, 3. " 1 Mos. B. 1: 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
