Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XII. Om mässan - Hvad offer är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Bek. Ap. el. Försv.
XII. Om mässan.
Sedan vi i så måtto förkastat
den fariseiska meningen om
mässans och gärningarnas förtjänst
genom blotta begåendet, så
förstå vi med det dagliga offret den
andliga gudstjänsten och hjärtats
dagliga offer, förty uti nya
testamentet bör icke skuggan af det
tillkommande goda utan själfva
lekamen fordras, det är den
Helige Ande, dödandet och
Afgörandet. Härutaf är nog klart, att
förebilden af det dagliga offret uti
gamla testamentet icke är oss
emot utan mera för oss; förty vi
fordra alla de delar, som där med
det dagliga offret voro betecknade.
Våra motståndare inbilla sig falskt,
att med det dagliga offret
betecknas mässan eller ceremonien
allena och icke tillika evangelii
predikan, köttets dödande och
hjärtats lifgörande m. m.
Därföre kunna nu uppriktiga och
redliga män lätt afgöra, att detta
iir en alldeles fals"k beskyllning,
som våra motståndare framställa
mot oss, nämligen att vi förkasta
det dagliga offret. Erfarenheten
visar, hvilka de rätta Antiocher3
äro, som hafva herraväldet uti
församlingen, som under ett
skrymtaktigt sken af helighet draga till
sig herraväldet i världen,
åsidosätta allt bekymmer och omsorg
om predikoämbetet och evangelii
predikan och lära samt härska,
strida och regera såsom konungar
i världen, ja, som ock inrättat nya
gudstjänster uti församlingen. Ty
motståndarne behålla blotta
ceremonien uti mässan och bruka den
offentligen till en vederstygglig
vinst. Sedan föregifva de, att, när
detta verk lämpas på eller hålles
för andra, skall det förtjäna dem
Guds nåd och allt det, som godt
är. Uti sina predikningar lära
eller förkunna de icke evangelium,
de trösta icke samveten, de visa
icke, att synderna af nåd förlåtna
varda för Kristi skull, utan de
lära och predika allenast om
helgonens dyrkan och åkallan, om
mänskliga tillfyllestgörelser och
om människostadgarna och säga,
att människorna därigenom för
Gud rättfärdigade varda. Och
ehuruväl några af dessa äro
uppenbarligen ogudaktiga, vilja de
dock med makt och våld försvara
dem. Om några predikanter och
lärare vilja anses vara lärdare
eller förståndigare, så framställa de
dock icke annat än en hop
filosofiska frågor och spörsmål, hvilka
hvarken de, som dem framställa,
eller åhörarne förstå. Ändtligen
tala väl de, som drägligare äro,
litet om lagen och dess
rättfärdighet, men om Kristus och den
rättfärdighet, som kommer af tron,
tala de ej det ringaste ord.
Våra motståndare hålla jämväl
uti vederläggningen en ömklig
klagan öfver templens förödelse uti
våra församlingar, nämligen att
altaren stå obeprydda utan ljus
och bilder. Dessa fåfängligheter
säga de vara församlingarnas rätta
prydnad. Men Daniel, då han
talar om förödelsens styggelse *,
menar därmed en helt annan
förödelse, nämligen en bedröflig
okunnighet om evangelii lära. Ty i
det att folket elier åhörarne
blifvit så öfverhopade med allehanda
människostadgar samt åtskilliga
meningar och läror, så hafva de
hvarken kunnat fatta eller begripa
innehållet af den rätta och sanna
kristliga läran. Tv hvem bland
menige man har någonsin förstått
den lära om bättringen, som våra
* Dan. 9: 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
