Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XII. Om mässan - Hvad offer är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. XII. Om mässan.
219
motståndare hafva framställt? Och
likväl är den en ibland de
förnämsta af våra kristliga
trosartiklar.
Emellertid hafva de plågat
samvetena med syndernas
uppräknande och tillfyllestgörelserna. Men
om tron, hvarigenom vi af nåd
undfå syndernas förlåtelse, halva
motståndarne icke talat det
ringaste ord; om trons emot
misströstan och förtviflan stridande
öfningar och om syndernas
nådiga förlåtelse för Kristi skull voro
alla motståndarnes skrifter och
böcker och alla deras predikningar
stillatigande. Härtill har ock
kommit mässornas förskräckliga
missbruk samt många andra
ogudaktiga gudstjänster uti deras kyrkor
och tempel. Och detta är den
lätta förödelsens styggelse,
hvilken Daniel beskrifver.
Hos oss däremot och uti våra
församlingar veta prästerna genom
Guds nåd bättre att sköta sina
ämbeten; de predika och förkunna j
evangelium om Kristi
välgärningar, de lära, att vi undfå
syndernas förlåtelse af nåd för Kristi
skull. Denna lara tillför våra
samveten en fast tröst och hugsvalelse.
De framställa ock läran om de
goda verk och gärningar, hvilka
Gud själf befallt. De tala ock om
sakramenternas bruk, nytta och
värdighet.
Och om nattvardens bruk eller
mässan skulle kallas ett dagligt
offer, så kan den med mera skäl
så kallas hos oss än hos våra
motståndare; ty hos dem hålla
prästerna mässan och nattvarden
för sin egen vinnings skull. Hos
oss brukar man sakramentet
oftare och det med största
gudlig-het och andakt. Hos oss blifver
folket undervisad! och pröfvadt,
förrän det får begå Herrens
nattvard. Det varder ock undervisadt
om sakramentets rätta bruk,
nämligen att det till den ändan blifvit
instiftadt, att det skall vara ett
insegel och vittnesbörd om
syndernas nådiga förlåtelse och
därföre bör påminna förskräckta
samveten, att de sannfärdigt tro, att
synderna varda dem af nåd
förlåtna. Därföre, emedan vi behålla
så väl evangelii predikan som
sakramenternas rätta och
tillbörliga bruk, så blir ock visserligen
det rätta dagliga offret hos oss
behållet.
Skall man ock tala om
församlingens utvärtes anseende, så
finnas långt flera hos oss uti Guds
hus och tempel än hos våra
motståndare; och uti våra tempel, där
åhörarne komma tillsammans,höra
de icke annat än nyttiga, klara
och tydliga predikningar; men
motståndarnes lära hafva ännu aldrig
hvarken lärare eller åhörare
kunnat rätt fatta och förstå. Den rena
och sanna läran, som klart och
tydligt predikad varder,
sakramenternas rätta, gudliga och
andäktiga bruk samt en allvarlig och
brinnande bön och mera sådant,
de äro församlingarnas rätta och
sannskyldiga prydnader. Ljus,
gyllene kärl och dylika prydnader
anstå väl men äro icke
församlingens egentliga prydnad. Om
nu motståndarne hålla sådana ting
för nödiga gudstjänster och icke
evangelii predikan, tron och trons
kamp, så böra de räknas ibland
dem, hvilka Daniel beskrifver, att
de dyrka sin Gud med guld,
silfver, ädla stenar och klenoder*.
Ur episteln till hebreerna
anföra de detta språk: »Hvar och
"" " Dan. 11: 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
