Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XII. Om mässan - Om mässans namn - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■230
Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
nåde, att de icke bispringa eller
hjälpa våra motståndare, som
försvara mässans skadliga missbruk,
på det de icke må göra sig
delaktiga i andras synder och
därmed besvära sina samveten.
Detta är en högviktig och mycket
angelägen sak, icke mindre eller
ringare, än profeten Elias var, som
Baals gudstjänst förkastade. Med
största saktmodighet hafva vi
framställt denna höga sak och hafva
nu förutan någon försmädelse
tillbörligen svarat våra motståndare;
men skulle de än ytterligare gifva
oss anledning att sammanföra alla
deras missbruk med mässan, så
fruktar jag, att saken icke varder
så mildt afgjord.
XIII. Om klosterlöften.
För trettio år sedan har hos
oss i staden Eisenach uti
Thürin-gen funnits en franciskanermunk,
Johan Hilten benämnd, som af sina
ordensbröder blef kastad i
fängelse, därföre att han hade
bestraffat några uppenbara missbruk.
Ty vi hafva sett hans skrifter,
hvaraf man tillräckligt kan inse,
hurudan hans lära varit. Och de, som
hafva känt honom, betyga, att han
varit en from och saktmodig
ålderstigen man, allvarsam, dock
utan någon egensinnighet. Denne
har förutsagt mycket, som dels
hittills skett, dels synes nu vara
för handen; hvilket vi icke vilja
förtälja, på det ingen måtte det
så uttyda, som gjorde vi det
antingen af hat eller afund emot
någon eller någon till särdeles behag
och nöje. Men emedan han
slutligen, antingen för sin höga ålders
eller för det osunda och långva-1
riga fängelsets skull, hade råkat
i en svår sjukdom, har han kallat
till sig guardianen1, på det han
för honom sitt sjukliga och elän
diga tillstånd berätta skulle; men
som guardianen, upptänd af en
fariseisk ifver och vrede, begynte
hårdt straffa mannen för hans
läras skull, som syntes hindra
munkarnes inkomster, har denne
underlåtit vidare förtälja om sitt
sjukliga tillstånd och under djupaste
suckar sagt, att han den oförrätt,
som honom nu skedde, frimodigt
tåla ville för Kristi skull, helst
som han hade hvarken skrifvit
eller lärt något, som kunde
försvaga munkarnes stånd, utan hade
allenast straffat några af deras
uppenbara missbruk. Men det skall
komma en annan, säger han, då
man skrifver år efter Kristi börd
ett tusende femhundrade sexton,
som eder förstöra skall, hvilken
I icke skolen kunna stå emot.
Denna mening om undergången
af munkarnes makt och detta
årtal hafva sedermera hans vänner
funnit af honom vara skrifvet uti
hans kommentarier eller
uttolk-ningar, hvilka han lämnat öfver
några vissa språk uti Daniels
profetia. Och ehuruväl utgången skall
visa, huru mycket man bör tro
dessa hans ord, äro dock andra
tecken för handen, som hota
munkarnes makt med en stor
förändring. Ty vi veta, hvad för ett
stort skrymteri, lycksökeri och
girighet finnes uti klostren, hvad för
en stor blindhet och fåkunnighet
där är, och hurusom ju olärdare
och enfaldigare en munk är, ju
hårdare och grymmare är han,
hvad för en stor fåfänglighet de
bruka uti sina predikningar, och
huru de upptänka nya sätt att
sam-manskrapa penningar. Ja, där äro
ock många andra grofva laster,
hvilka man här icke ens vill
nämna. Och ehuru klostren fordom
hafva varit skolor, hvarest man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
