Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■231 Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
undervisade ungdomen uti den
kristliga läran, så hafva de nu
försämrats till den grad, att de
liksom förvandlats från guld till järn,
eller såsom den platoniska
tärningen2 urartar i missljudande
toner, hvilka, såsom Plato säger,
medföra undergång. De rikaste
kloster föda allenast en hop lata
och fåfänga människor, som där
under ett falskt sken af helighet
lefva uti allahanda vällust och
frosseri och förslösa således
församlingens allmänna allmosor. Kristus
påminner om saltet, som mister
sin salta, att man kastar det ut
och låter det trampas af
människor*. Därföre gifva munkarne
själfva nogsamt tillkänna sitt öde
genom sådana seder. Härtill
kommer ock nu ett annat tecken till
deras undergång, att de här och
där äro upphofsmän därtill, att så
många redliga och uppriktiga män
varda afdagatagna och så mycket
oskyldigt blod utgjutet. Dessa
mord och dråp skall Gud
visserligen inom kort hämnas. Men vi
anklaga icke alla; ty vi tro dock,
att några fromma och redliga män
finnas här och där uti klostren,
som sätta ingen förtröstan på deras
människostadgar och uppdiktade
gudstjänster, såsom somliga lärare
dem kalla, samtycka icke heller
till den grymhet, som deras
skenheliga medbröder utöfva.
Men vi tala här om deras lära,
hvilken de, som varit upphofsmän
till vederläggningen, nu försvara,
men icke därom, antingen man
skall hålla sina löften eller icke;
ty vi hålla ock före, att man är
pliktig att hålla rätt gjorda löften.
Utan därom tala vi, om man
genom sådana löften kan förtjäna
syndernas förlåtelse och rättfär-
diggörelsen; eller om de äro
tillfyllestgörelser för synderna; om
de äro lika med döpelsen; om de
äro någon fullkomlighet,
hvarigenom præcepta och consilia, det
är icke allenast buden utan ock
råden, som uti evangelium
föreskrifna äro, hållna varda; om de
äro någon evangelisk
fullkomlighet; om munkarne hafva några
öfverloppsgärningar, det är så
många förtjänster samt heliga
verk och gärningar, att de icke
själfva behöfva dem alla; om deras
förtjänster, när de meddela dem
åt andra, kunna göra dem saliga;
om de klosterlöften äro lofliga, som
uti en sådan mening äro gjorda;
om de löften äro kristliga, som
allenast under ett sken af
helighet för deras buks och lättjas skull
äro antagna; om de äro
sannskyldiga löften, hvartill somliga
tvingas antingen emot sin vilja, som
aftvingas andra, hvilka för sin
späda ålder ännu icke förstå hvad de
göra eller kunna rätt döma om
sitt blifvande lefnadskall, hvilka
deras föräldrar eller vänner sätta
in uti klostren, att de där på
allmän bekostnad må underhållas
och deras fädernearf sålunda
besparas; om de klosterlöften äro
tillåtna, som uppenbarligen lända
till en ond utgång, antingen
emedan de för svaghets skull icke
kunna hållas, eller emedan de, som
äro i dessa ordensförbund, tvingas
att gilla och understödja
missbruken med mässan, den ogudaktiga
helgondyrkan och besluten att
utöfva grymhet mot rättskaffens män.
Om dessa frågor tala vi här. Och
ehuruväl vi uti vår bekännelse
mest hafva talat om de löften,
hvilka de påfviska Canones själfva
förkasta, vilja dock våra motstån-
* Matt. 5: ia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
