Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■236
Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
hvarest talar Skriften om
munk-lefvernet? Se, så behandla våra
motståndare denna sak, så anföra
de Skritten, de fåfängliga
människorna. Ehuru hela världen vet,
att munkväsendet är senare
uppfunnet, åberopa de likväl Skriftens
trovärdiga vittnesbörd och
under-stå sig att säga, att detta
deras beslut finnes uttryckligen uti
Skriften.
Dessutom så försmäda de
grufligt Kristus, i det de säga, att
människorna förtjäna det eviga
lifvet genom munk- eller
kloster-lefvernet. Gud gör icke själf sin
heliga lag den äran, att man
genom dess gärningar skall förtjäna
det eviga lifvet, såsom han
klarligen betygar hos Hezek. 20:
»Därföre gaf jag dem den lära, som
icke god är, och de rätter, uti
hvilka de intet lif hafva kunna»*.
Först är det visst, att man medelst
munklefvernet icke förtjänar
syndernas förlåtelse, utan den
undfå vi af nåd genom tron, såsom
tillförne sagdt är. Sedan varder
det eviga lifvet för Kristi skull
genom Guds nåd och
barmhärtighet skänkt dem, som syndernas
förlåtelse med tron omfatta och
icke ställa sina egna förtjänster
och gärningar emot Guds dom,
såsom Bernhardus jämväl
efter-tänkligt säger: »Först måste du
framför allt tro, att du icke kan
hafva syndernas förlåtelse utan
genom Guds nåd och
barmhärtighet; sedan, att du ock slätt
intet godt verk hafva kan, så framt
icke han dig det ock gifver; sist,
att du kan icke med några goda
verk och gärningar förtjäna det
eviga lifvet, utan det varder dig
ock af nåd skänkt och gifvet».
Det öfriga, som följer i samma
mening, hafva vi tillförne anfört,
i Vid slutet tillägger ock
Bernhardus: »Fördenskull så låte ingen
sig förföra, ty om han vill själf
noga eftertänka, så skall han
visserligen finna, att han icke
kan med tiotusende gå emot
honom, nämligen Gud, som kommer
! med tjugotusende». Som vi nu
icke förtjäna syndernas förlåtelse
; eller det eviga lifvet genom den
gudomliga lagens verk och
gärningar, utan vi måste söka den
nåd och barmhärtighet, som uti
Kristus utlofvad är, så bör man
långt mindre tillägna de usla
munkstadgarna, emedan de äro blotta
människostadgar, den äran, att
man genom dem förtjänar
syndernas förlåtelse eller det eviga
lifvet.
Således förtrampa nu desamma
alldeles Kristi evangelium om
syndernas nådiga förlåtelse och den
| uti Kristus utlofvade
barmhärtig-! hetens omfattande under fötterna,
som lära, att munklefvernet
förtjänar syndernas förlåtelse eller
det eviga lifvet, och sätta den tro
och förtröstan, som Kristus
allenast tillkommer, uppå de usla och
eländiga människostadgarna. I
stället för Kristus dyrka de sina
kåpor och sin smuts. Emedan de
ock själfva behöfva nåd och
barmhärtighet, så göra de såsom gud
lösa människor, alt de uppdikta
sina öfverloppsgärningar och
försälja dem till andra.
Vi tala nu här desto kortare om
denna sak, emedan af det, som vi
tillförne sagt om bättringen,
rättfärdiggörelsen och
människostadgarna, det är nog klart, att
klosterlöften icke äro den skatt eller
lö-I sepenning, för hvilkens skull
syndernas förlåtelse och det eviga
• Hezek. 20: 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
