Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■235 Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
skall älska Herren din Gud af allt
ditt hjärta» *; ja, »du skall icke
begära» **. Och profeten säger:
»Alla människor äro lögnaktiga» ***,
det är, det är ingen människa,
som tänker rätt om Gud, det är
ingen, som rätt fruktar honom,
det är ingen, som så förtröstar
uppå Gud, som han borde göra.
Därföre berömma sig munkarne
orätt, att de medelst
munklefver-nets stränga hållande mena sig
fullkomligen kunna hålla Guds lag
och bud, ja, att de kunna göra
mera, än de äro skyldiga och Guds
lag kräfver och fordrar.
Sedan är ock det idel osanning,
att munklefvernet utgör de
evangeliska rådens fullkomliga
iakttagande. Ty evangelium har
ingenstädes gifvit några råd till
åtskillnad uti kläder, mat och dryck och
till afsägelse af all enskild
egendom. Dessa äro idel
människo-stadgar, hvarom Paulus säger:
»Maten främjar oss intet för Gud »i.
Därföre äro de hvarken
rättfärdiggörande gudstjänster, ej heller
någon evangelisk fullkomlighet,
utan äro snarare, när de smyckas
med sådana höga äretitlar, idel
djäflaläror.
Jungfru- eller ogifta lefnaden
berömmes men tillrådes blott dem,
som sådana gåfvor hafva, som
tillförne sagdt är. Men det är
en fördärflig villfarelse, att den
evangeliska fullkomligheten består
uti människostadgars hållande. Ty
på detta sätt skulle jämväl de
mohammedanska munkarne kunna
berömma sig, att de ock hafva
den evangeliska fullkomligheten.
Men denna består ej i iakttagandet
af adiaphora eller villkorliga och
fria ting, utan såsom Guds rike
är rättfärdighet och lif uti våra
hjärtan, så är den rätta
fullkomligheten den, att vi dagligen
tillväxa uti en sann gudsfruktan och
förtröstan på den nåd och
barmhärtighet, som uti Kristus är
utlofvad oca tillsagd, samt flitigt
sköta våra kall och ämbeten,
såsom Paulus jämväl beskrifver
fullkomligheten, då han säger: »Vi
varda förklarade uti samma
beläte, ifrån den ena klarheten till
den andra, såsom af Herrens
ande» ††. Han säger icke, att vi gå
ifrån den ena orden till den andra,
taga uppå oss än den ena, än den
andra munkkåpan, än ett slags
skor och gördlar, än ett annat.
Det är ömkligt och beklagligt, att
sådana fariseiska och
mohammedanska läror och villfarelser
hafva tagit öfverhanden uti den
kristna församlingen, att de lära, att
den evangeliska fullkomligheten
och Kristi rike, som är det eviga
lifvet, skall bestå uti vissa slags
kläder, mat, dryck och flera
dylika fåfängligheter.
Här höre man än vidare våra
väldiga domare, huru de uti
vederläggningen framställt en
ovärdig utlåtelse. »Det står», säga de,
»uttryckligen uti den heliga skrift,
att munklefvernet, när det genom
behörigt iakttagande bibehålles,
det hvar och en munk genom
Guds nåd kan göra, förtjänar det
eviga lifvet, och att Kristus har
lofvat och sagt dem, som hus
eller bröder med mera öfvergifvit
hafva †††, ett mycket
öfversvinne-ligare lif och härlighet». Dessa
äro våra motståndares egna ord.
Men är detta icke en oförskämd
osanning? Det står uttryckligen
skrifvet, säga de, uti den heliga
skrift, att man genom
munklefvernet förtjänar det eviga lifvet. Men
•5 Mos. B. 6:5. " Rom. 7: 7. *** Ps. 116:
11. † 1 Kor. 8: 8. †† 2 Kor. & 1& ††† Matt. 19: 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
