Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
241
Våra motståndare åberopa emot
oss nazareernas exempel, hvarom
talas uti 4 Mose B. 6: 2. Men
dessa gjorde icke sina löften i
den mening, som vi hittills sagt,
att vi förkasta uti munkarnes
löften. Nazareernas plägsed var en
lekamlig öfning, bestående i fasta
samt afhållsamhet från viss mat
och dryck, hvarmed de visade och
bekände sin tro för människor,
men icke inbillade de sig därmed
förtjäna syndernas förlåtelse eller
blifva rättfärdigade för Gud.
Vidare såsom omskärelsen uti Moses
lag eller offrens slaktande nu i
dag icke bör antagas höra till
gudstjänsten; alltså bör man ej
heller framställa nazareernas
ceremonier och fasta såsom en
gudstjänst, utan de böra helt enkelt
hållas för villkorliga ting eller
såsom lekamliga öfningar.
Fördenskull kan munkståndet eller
klos-terlefnaden, som utan Guds ord
och befallning är uppdiktad,
liksom vore den en gudstjänst, som
förtjänar syndernas förlåtelse och
rättfärdiggörelsen, icke rätt
jämföras och förliknas med
nazareernas bruk, som Gud själf hade
befallt, och som icke var därtill
inrättadt, att nazareerna skulle
därigenom förtjäna syndernas
förlåtelse, utan att det skulle vara en
utvärtes eller lekamlig öfning
såsom lagens andra ceremonier.
Detsamma kan man ock säga om
andra löften, hvarom talas uti
Moses lag och böcker.
Äfven anföra våra motståndare
här Rekabiternas exempel, som
hvarken hade några gods och
ägodelar ej heller drucko något
vin, såsom Jeremias skrifver kap.
35: 6. Ja, detta rekabiternas
exempel passar sannerligen rätt
vackert till våra munkar, hvilkas
kloster äro långt präktigare än
Luth. Kyrkans Bekännelseskrifter.
konungapalats, där de ock själfva
dagligen lefva uti allt slags
öfverflöd och kräslighet. Och
änskönt rekabiterna lefde uti största
armod och fattigdom, så voro de
dock gifta personer. Men våra
munkar, ehuruväl de lefva uti
allahanda vällust och öfverflöd,
berömma sig uti sin skenhelighet
öfver renlefnad och kyskhet.
Det veta alla kloka och
förståndiga män ganska väl, att man bör
uttyda och förklara alla exempel
efter regeln, det är efter den
heliga skrifts vissa och klara ord
och vittnesbörd, och icke emot
regeln eller emot den heliga skrift.
Nu står det fast och oryggligt,
att ehvad ceremonier vi ock
kunna hålla, så förtjäna vi icke
därmed syndernas förlåtelse eller
rättfärdiggörelsen. När därföre
rekabiterna uti den heliga skrift
berömmas, så är det visst, att de
iakttogo sin plägsed icke därföre
att de mente, att de därigenom
skulle förtjäna syndernas
förlåtelse, eller att deras verk och
gärningar vore någon rättfärdigande
gudstjänst eller en sådan, för
hvilkens skull de skulle bekomma det
eviga lifvet och icke genom Guds
nåd och barmhärtighet för den
utlofvade sädens skull; utan
emedan de hade sina föräldrars bud
och befallning därtill, så varder
deras hörsamhet och lydnad uti
Skriften berömd, emedan det står
uti det fjärde budordet: »Duskall
hedra din fader och din moder».
Vidare hade ock rekabiternas
plägsed ännu ett eget ändamål,
nämligen emedan de voro
främlingar och icke israeliter, så har
deras fader velat åtskilja dem ifrån
hedningar genom några vissa
tecken, på det de icke skulle på nytt
falla till hedningarnes ogudaktiga
väsende och afguderi. Ja, fadern
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
