Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■242
Bek. Ap. el. Försv. XIII. Om klosterlöften.
ville genom dessa tecken
påminna dem om den rätta läran, om
en sann gudsfruktan, om tron och
de dödas uppståndelse, och det
är en loflig orsak och ett godt
ändamål. Men munkväsendet eller
klosterlefnaden har långt andra
orsaker och ändamål. De
föregifva, att munkväsendet skall
vara en gudstjänst; de förebära,
att man därigenom förtjänar
syndernas förlåtelse och
rättfärdiggörelsen. Fördenskull finnes
alldeles ingen likhet emellan
munkväsendet och rekabiternas
exempel, att vi må förtiga andra
otaliga olägenheter och förargelser,
som dessutom än i dag vidhänga
klosterväsendet.
De anföra ock 1 Tim. 5 om
änkorna, hvilka tjänte
församlingen och underhöllos af
församlingens sammanskott, hvarest Paulus
säger: »När de begynna kättjas
emot Kristus, så vilja de gifta
sig, och hafva sin dorn, att de
den första tron brutit hafva» *.
Härtill svara vi först, att om det
än skulle så vara, att apostelen
talade här om löften, så skall dock
af detta språk aldrig kunna
bevisas, att klosterlöften äro kristliga.
Ty klosterlöften äro gudlösa och
varda gjorda därtill, att de
skola vara en gudstjänst,
hvarigenom man skall förtjäna syndernas
förlåtelse och rättfärdiggörelsen.
Men Paulus förkastar med all
makt och fördömer alla
gudstjänster, alla lagar, verk och
gärningar, som därför uppfyllas, att
man därigenom skall förtjäna
syndernas förlåtelse, eller att vi för
deras skull må undfå det eviga
lifvet och icke för Kristi skull
genom Guds nåd och
barmhärtighet. Fördenskull är det visst,
att, om änkorna hafva gjort några
löften, så hafva dock dessa löften
varit alldeles olika de nu för tiden
brukliga klosterlöftena.
Dessutom om våra motståndare
ändtligen vilja hänföra detta språk
till klosterlöftena, så måste de ock
nödvändigt lämpa det därtill, att
Paulus förbjuder, att någon änka
skulle antagen varda, som vore
yngre än sextio år; och varda
således alla de löften, som någon
gjort, innan hon kommit till den
åldern, alldeles förkastade. Men
församlingen visste ännu icke på
den tiden af några sådana
klosterlöften. Fördenskull dömer Paulus
änkorna, icke därföre att de gifta
sig, ty han befaller, att de unga
må gifta sig**; utan därföre att
de läto sig underhållas af
församlingens sammanskott men
missbrukade det till köttslig lusta och
bröto således den första tron. Den
första tron kallar han här icke
klosterlöften utan deras
kristendomsplikt och skyldighet. Sålunda
talar han ock om tron uti samma
kapitel, där han säger: »Hvar nu
någon sina, besynnerligen sitt
husfolk, icke försörjer, den har
försakat tron» ***. Han talar här
annorlunda om tron, än solisterna det
göra. Han tillägnar icke dem tron,
som hafva en dödlig synd;
därföre säger han, att de försaka
tron, som icke försörja sina, i
synnerhet sitt husfolk. På
samma sätt säger han ock om de
kättjefulla kvinnorna, att de hafva
försakat tron.
Således hafva vi nu genomgått
några våra skäl och därjämte
som hastigast vederlagt, hvad våra
motståndare anfört emot oss;
hvilket vi ock samlat och infört, icke
allenast för motståndarnes skull
* 1 Tim. 5: 11, 12. ** 1 Tim. 5: 14. 1 Tim. 5: 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
