Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - Om påfvens makt och företräde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Schmalk. art. Om påfvens makt.
Galat. 2: 7, betygar Paulus med
klara ord, att han af Petrus
hvarken var vigd eller stadfäst i sitt
ämbete; han erkänner icke heller
Petrus för en sådan, af hvilken
han bort stadfästas. Och i
synnerhet kämpar han för, att hans
kallelse icke grundade sig på Petri
välde. Men han hade bort
erkänna Petrus såsom sin förman,
om Petrus af Guds lag hade
därtill varit förordnad. Därföre
säger Paulus, att han strax har
predikat evangelium utan att rådfråga
sig med Petrus. Han säger ock:
»Af dem som något räknade voro,
hurudana de fordom varit hade,
det kommer mig intet vid; Gud
aktar icke människans anseende;
men de, som något voro räknade,
lärde mig intet». Fördenskull,
efter Paulus klarligen betygar, att
han icke ens velat söka
stadfästelse af Petrus jämväl då, när han
var kommen till honom, så vill
han därmed lära oss, att
predikoämbetets myndighet grundar sig
på Guds ord, och att Petrus icke
har varit högre aktad än de andra
apostlarne, så att man ock icke
behöfde att endast af Petrus söka
ordination eller stadfästelse.
1 Kor. 3: 6, gör Paulus ordets
tjänare lika och lär, att
församlingen är mer än dess tjänare;
därföre kan man icke tillägna
Petrus framför de andra
apostlarne något herravälde öfver
församlingen eller öfver de öfriga
ordets tjänare. Ty så säger han:
»Allt är det edert: vare sig Paulus
eller Apollos eller Cephas»; det
är, hvarken Petrus eller de andra
ordets tjänare må taga sig något
herravälde öfver församlingen;
icke heller må de betunga
församlingen med egna stadgar; ja,
ingen människas myndighet må
gälla mera än Guds ord, och må
j man icke ställa Cephas
myndighet emot de andra apostlarnes,
såsom de på den tiden plägade
argumentera: Cephas, som är
större apostel, tager detta i akt,
därföre böra Paulus och de andra
gifva akt på detsamma. Nej,
Paulus betager Petrus denna
förevändning och nekar, att hans
myndighet var större än de andra
apostlarnes eller församlingens.
Af historien.
På det nicenska mötet blef
förordnadt, att biskopen i Alexandria
skulle hafva omsorg för de
österländska församlingarna, och
biskopen i Rom skulle sköta
suburba-nas, det är de västerländska
församlingarna i de romerska
provinserna. Häraf har till en början
den romerske biskopens
myndighet vuxit förmedelst mänsklig rätt,
det är genom nicenska mötets
beslut. Men om romerske
biskopen hade enligt gudomlig rätt haft
något öfvervälde, så hade det
nicenska mötet icke fått betaga
honom en sådan rätt och öfverflytta
den på biskopen i Alexandria.
Ja, alla österländska biskopar hade
då hos den romerske ständigt bort
söka ordination och stadfästelse.
Jämväl har det nicenska mötet
beslutat, att biskopar skulle
väljas af sina egna församlingar i
närvaro af en eller flera biskopar,
som bodde närmast. Detta har
man jämväl efterlefvat i
Västerlandet och i de latinska
församlingarna, såsom Cj-prianus och
Augustinus vittna. Ty så talar
Cyprianus Epist. 4 ad Cornelium:
»Fördenskull måste man det
flitigt hålla och akta efter Guds
befallning och apostlarnes bruk,
såsom det ock hos oss och nästan
i alla landskap hålles, på det vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
