Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - Om påfvens makt och företräde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Schmalk. art. Om påfvens makt.
vidare: »Föd mina får»*, och några
andra. Men efter hela denna tvist
är vidlyftigt och noga afhandlad
annorstädes uti de våras böcker,
och allt icke kan här skärskådas,
så åberopa vi oss på dessa
skrifter och vilja anse dem för att
vara här upprepade. Dock skola
vi korteligen svara angående dessa
språks uttydning.
Uti alla de anförda Skriftens
språk är Petrus en allmän person
och talar icke för sig allena utan
för alla apostlarne, såsom klart
är af själfva texten. Ty Kristus
frågar icke Petrus allena, utan
säger: »Hvem sägen I mig vara»?
Och hvad Kristus säger såsom
till en allena: »Jag skall gifva dig
himmelrikets nycklar; allt det du
binder» m. m., detsamma säger
han på ett annat ställe till alla
apostlarne, Matt. 18:18: »Allt det I
binden» m. m., och hos Johannes
20: 33: »Hvilka I förlåten
synderna». Dessa ord betyga, att
nycklarna äro lika gifna åt alla
apostlarne, och att allesammans äro
tillika utsända till att predika.
Härjämte måste man ju erkänna,
att nycklarna icke höra till någon
viss människas person allena utan
till hela kyrkan, såsom många
ganska klara och fasta skäl
intyga. Ty såsom evangelii löfte
är visst och tillhör hela kyrkan
omedelbart; alltså tillhöra ock
nycklarna omedelbart hela kyrkan,
alldenstund de icke äro annat än
ämbetet, hvarigenom sådant löfte
meddelas åt hvar och en, som
det begär, som det ock i själfva
verket är uppenbart, att kyrkan
har makt att förordna
kyrkotjänare. Och Kristus säger uti dessa
orden: »Hvad I binden» m. m.,
gifvande tillkänna, åt hvilken han
har gifvit nycklarna, nämligen åt
kyrkan, »hvarest två eller tre äro
församlade i mitt namn» m. m.
Kristus gifver den högsta och sista
rätten åt kyrkan, då han säger:
»säg församlingen». Och måste
alltså nödvändigt i dessa språk
förstås icke Petrus allena utan
hela apostlarnes skara; därföre
tillägnas Petrus härigenom ingen
förmån, eller höghet och välde
framför de andra.
Men att det står: »Uppå detta
hälleberget skall jag bygga mina
församling», där måste man ju
bekänna, att församlingen icke är
byggd på någon människas
myndighet utan på det ämbete, som
för samma bekännelse, som Petrus
gjorde, nämligen att Jesus är
Kristus, lefvande Guds Son. Därföre
talar han ock till honom såsom
till en tjänare, sägande: uppå detta
hälleberget, det är uppå detta
predikoämbete.
Nu är nya testamentets ämbete
icke bundet till någon viss ort
eller vissa personer såsom det
levitiska ämbetet; utan det är
utspridt öfver hela världen och
finnes där, hvarest Gud gifver sina
gåfvor, nämligen apostlar,
profeter, herdar och lärare. Icke
heller har detta ämbete sin kraft af
någon sådan persons myndighet
utan af ordet, som Kristus har
talat. Och sålunda utlägga större
delen af våra gamla lärare
samma språk (uppå detta hälleberget),
nämligen icke om Petri person
utan om ämbetet och bekännelsen,
såsom Origenes, Cyprianus,
Augustinus, Hilarius och Beda. Så
säger Krysostomus: »Uppå detta
hälleberget och icke uppå Petrus.
Ty handhar icke byggt sin
församling på en människa utan på
• Joh 21: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
