Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Andra budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Luthers större katekes. l:a budet.
Ehuruväl det nu är omöjligt att
uppräkna på huru många sätt Guds
namn af människor missbrukas,
så kan man dock häraf sluta, att
det ganska mycket sker. I
korthet sagdt så missbrukas Guds
namn allra mest uti timliga saker,
i synnerhet dem, som angå
penningar och ägodelar, ära och
beröm, antingen det då sker
offentligen inför domaren eller
annorstädes och enskildt, då man svär
och gör falsk ed vid Guds namn
eller sätter sin egen själ i pant.
Sådant händer ock mycket uti
äktenskapsmål, när tvenne hemligen
lofva hvarannan sin tro och den
ene sedan inför domaren svär, att
han aldrig lofvat det.
Men det allra största
missbruket af Guds namn sker i andliga
saker, som röra samvetet, när
falska lärare uppstå och i stället för
Guds ord föredraga sina falska
läror.
På detta och flera dylika sätt
söka människorna intet annat, än
att de under ett fagert sken af
Guds namn och sanning må skyla
sin galenskap, viljande på det
sättet uti sin vrånghet synas vara
rättfärdiga, det må vara i timliga
och lekamliga saker eller uti
andliga, ja, höga trons artiklar. Och
till lögnarnes antal höra ock
för-smädarne, icke allenast de grofva
och för alla väl bekanta, som utan
all försyn försmäda Guds heliga
namn, hvilkas ogudaktighet mer
af bödeln än af vår förmaning bör
rättas, utan ock de, som
uppenbarligen lasta Guds ord och
sanning och kalla det för bedrägeri
och ett djäfvulens verk, om hvilka
man nu ej vidare vill tala.
Låtom oss då här lära oss och
flitigt betänka, huru viktigt det är,
om man detta bud lyder eller
föraktar, på det vi med all flit må
taga oss till vara för att på något
sätt missbruka och vanvörda Guds
allraheligaste namn, såsom det
ock är den svåraste synd, som
man någonsin utvärtes kan begå.
Ty fastän lögn och bedrägeri äro
i sig själfva ganska svåra synder,
varda de dock många gånger
svårare, när man söker att skyla dem
under Guds namn. Ty därmed
sker, att man utom till lögnen äfven
blir skyldig till flera och svårare
synder, nämligen mened och Guds
namns missbruk.
Fördenskull har ock Gud lagt
till detta bud en sträng hotelse,
så lydande: ty Herren skall icke låta
honom blifva ostraffad, som hans
namn missbrukar; det är, eho som
missbrukar och försmädar Guds
namn, han skall därföre varda
hårdt straffad. Ty såsom Gud
icke lämnar den ostraffad, som
icke öfver allting litar och
förtröstar på honom; så kan ej heller
den undvika straff, som
missbrukar Guds namn och därmed
besmyckar sin lögn och falskhet.
Nu är det tyvärr en allmän olycka
i hela världen, att, såsom de äro
få, som öfver allting förtrösta på
Gud, så äro de ock få, som icke
missbruka Guds namn till lögn
och all ondska.
Ty denna vackra dygd hafva vi
alla tyvärr af naturen, att eho
som bedrifvit något skälmstycke
eller ogärning, han söker strax
att öfverskyla det, på det ingen
skall få höra eller veta däraf. Och
ingen är så gudlös och öfverdådig,
att han berömmer sig af sin
arghet och synd, utan han söker
hellre att hålla den för människor
fördold. Blifver ock någon
angripen och beskylld för något ondt
söker han ju strax med
svärjande och Guds namns åkallande
öfverskyla sin odvgd, viljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>