Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Andra budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
317
därmed hållas för from och red-
Denna stygga synd är nu mera
så allmän öfver hela världen, att
alla land äro däraf öfversvämmade
såsom med en syndaflod.
Därföre få vi ock till lön det våra
gärningar värda äro och det vi
genom Guds namns missbruk
dagligen förtjäna, nämligen pest, krig,
eldsvåda, vattunöd, dyr tid,
odygdiga hustrur, barn och husfolk
jämte annat oräkneligt ondt. Ty
hvadan skulle annars så många
olyckor komma? Det är
sannerligen en stor nåd, att jorden ännu
bär och när oss.
Fördenskull måste ungdomen
med högsta flit vänjas att hålla
detta andra bud, så väl som det
första, i noga akt och högsta värde.
Och bör man icke skona ris och
aga, när de fela emot detta bud;
men på samma gång måste man
ock förehålla dem Guds bud, så
att barnen icke allenast med ris
och aga utan ock med hjärtats
vördnad och fruktan för Gud må
hållas i tygeln.
Så förstår du nu, hvad det är
att missbruka Guds namn,
nämligen, för att jag i korthet må
upprepa det, att antingen bruka det till
att öfverskyla lögn och under sken
af Guds namn föregifva något, som
dock icke förhåller sig så, eller
ock att bedraga och skada eller
att svärja, bannas, bruka trolldom,
korteligen att bedrifva något ondt
på hvad sätt som helst.
Därjämte är det ock nödigt att
veta, huru man rätt skall bruka
Guds namn; ty när Gud säger:
Du skall icke missbruka Herrens
din Guds namn, gifves ock
tillkänna, att man kan och skall rätt
bruka Guds namn, såsom det ock
för den orsaken är oss
uppenba-radt, att dess rätta bruk skall vara
oss till frukt och nytta. Häraf kan
man ock sluta, att, emedan i detta
bud förbjudes att med lögn och
andra synder missbruka Guds
namn, oss tvärt emot befalles att
bruka Guds namn till sanningen
och allt godt, såsom då man
rätteligen går ed, när nöden så
fordrar och den lagligen ålägges
oss; då man rent och uppriktigt
lär evangelii sanning; då man uti
nöd och motgång åkallar Guds
namn och i medgång lofvar och
prisar det, hvilket allt är kort
sammanfattadt och befalldt i den
50:de psalmen: Åkalla mig i nöden,
så vill jag hjälpa dig, och du
skall prisa mig. På detta sätt
varder Guds namn rätt och
hälsosamt brukadt; och så varder
Guds namn hos oss helgadt, som
vi bedja i bönen Fader vår.
Sålunda har du innehållet af
detta bud för dig förklaradt, och när
man detta förstår, då kan man ock
utan möda svara till den fråga,
som hos mången vållar mycket
hufvudbry, nämligen huru det
kommer till, att det uti evangelium
förbjudes oss att svärja, då man dock
vet, att Kristus, Paulus och andra
helige sitt tal med ed ofta
bekräftat. Man kan därtill i korthet
svara, att det är ingen tillåtet att
svärja uti någon ond och syndig
sak, det är till lögn, eller då det
hvarken är nödigt eller nyttigt;
men att man dock får svärja uti
det godt och lofligt är, och då vår
nästas nöd det fordrar; ty då är
det en god gärning, medelst
hvilken Gud varder ärad, sanning och
rättrådighet befrämjad, lögn
tillintetgjord, ovänner förlikta, lydnad
och hörsamhet vederbörande
bevisad och trätor stillade. Ja, medelst
en loflig ed lägger sig Gud själf
uti saken och skiljer rätt ifrån
orätt, de goda ifrån de onda. Svär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
