Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Fjärde budet - Femte budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Luthers stöne katekes. 5:e budet.
ma. Och böra vi icke endast tänka
på, huru vi må samla och gömma
åt dem mycket penningar; ty Gud
kan utan vår tillhjälp gifva dem
både föda och rikedomar, hvilket
han ock dagligen gör. Men
därföre har han gifvit och anförtrott
oss barn, att vi skola uppfostra
och styra dem efter hans vilja;
annars behöfdes icke fader och
moder. Fördenskull bör hvar och
en otvifvelaktigt hålla så före, att
han, så framt han icke till sin
olycka vill röna Guds vrede och
onåd, är pliktig och förbunden att
framför allt uppfostra sina barn
till Guds sanna fruktan och
kännedom, och att, hvar något hopp är
om synnerlig begåfning eller god
art, man då håller dem till
studier och låter dem undervisas i
allehanda vackra vetenskaper, på
det man må kunna bruka dem i
statens tjänst eller till det,
hvartill de behöfvas.
Sedan man således med all flit
och makt gjort sitt till, skall Gud
rikligen välsigna oss och gifva
oss nåd, att sådant folk blifver
upptuktadt, som kan vara sitt
fädernesland såsom ock sina
landsmän till synnerlig nytta och
fromma. Ja, om man lade sig
synnerligt vinn om denna lära, så skulle
inom kort uppkomma sediga och
väl uppfostrade borgare och
invånare, jämväl tuktiga, ärbara och
snälla husmödrar, hvilka sedan
ständigt skulle uppfostra fromma
barn och godt husfolk. Besinna
nu själf, hvilken skändlig
missgärning du begår, och hvilken
gruflig skada du förorsakar, om
du häruti är försumlig eller låter
skulden stå hos dig, att dina barn
icke blifva rätt uppfostrade.
Därjämte drager du öfver dig själf
allehanda synder och straff, så
att du för dina barns skull för-
tjänar helvetet, fastän du annars
för ett heligt och ostraffligt
lefverne. För den orsakens skull,
att man sådant försummar och
vårdslösar, straffar ock Gud
världen så grufligen, att hos oss icke
mera finnes tecken till tukt,
ordning och frid, hvaröfver vi väl
alla sörja och klaga men besinna
emellertid icke, att vi själfva äro
vållande till sådant bedröfligt
tillstånd. Ty som vi hafva varit vana
att styra och regera, så finna vi
ock barn och undersåtar
mot-sträfviga och vanartiga. Och detta
vare nu nog taladt till varning
och förmaning, ty att vidare
handla härom hör till en annan
tid.
Femte budet.
Du skall icke dräpa.
Hittills hafva vi förklarat, hvad
som hör både till den andliga och
världsliga styrelsen, det är, hvad
lydnad vi äro skyldiga både Gud
och föräldrar. Men här gå vi nu
ifrån vårt hus till vår nästa att
lära, huru vi skola lefva inbördes,
hvar och en med sin nästa.
Därföre bör icke detta bud förstås
om Gud och öfverheten, icke
heller betages dem härmed den rätt
och myndighet de äga att döda
ogärningsmän; ty makt att straffa
ölverträdare har Gud anbefallt
och anförtrott öfverheten i
föräldrarnas ställe, hvilka fordom
själfva (såsom man läser i Mose
böcker) måste ställa sina egna
barn inför rätta och döma dem
till döden. Hvad som här
förbjudes är följaktligen den ena
människan förbjudet emot den
andra och icke öfverheten.
Detta bud är nu ganska lätt att
förstå och ofta afhandladt,
alldenstund man årligen får höra det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
