Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Femte budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
333
uti evangeliet af Matt. 5: 21,
hvarest Kristus själf förklarar och uti
en summa innefattar detsamma,
nämligen att man icke skall dräpa
hvarken med hand eller hjärtats
tankar, icke heller med mun eller
åthäfvor, icke heller med råd
eller dåd. Därföre är det däri hvar
och en förbjudet att vredgas, de
undantagna, som sagdt är, hvilka
stå i Guds ställe på jorden, det
är föräldrar och öfverhet. Ty det
hör Gud och dem till, som på
jorden stå i Guds ställe, att
vredgas, ifra och låta straffet gå öfver
dem, som skändligen öfverträda
detta och andra bud. Men
orsaken till och nödvändigheten af
detta buds stadgande är den, att
Gud väl såg, huru stor världens
ondska och arghet var, samt huru
många farligheter detta lifvet är
underkastadt, därföre har Gud
velat stadga detta bud såsom ett
värn emellan goda och onda.
Såsom nu många frestelser äro, som
vid de andra buden anfäkta oss,
så finnas ock härvid sådana, som
icke äro få och ringa, i ty att vi
måste lefva ibland många
människor, som tillfoga oss allehanda
orätt, hvarutaf vi få orsak att med
ovänligt sinne bemöta dem.
Till exempel om din granne
ser, att du har bättre hus, mera
husfolk, bördigare åkrar, och att
dig är mera godt och större lycka
af Gud beskärd än honom, så
förtryter han det strax och
begynner att missunna dig sådan lycka
och framgång, icke heller tänker
han och talar något godt om dig.
Således får du genom djäfvulens
tillskyndelse många ovänner, som
hvarken i andlig eller lekamlig
måtto unna dig något godt. När
nu sådana komma för våra ögon,
så begynner vårt sinne upptändas
till vrede och brinna af hämnd-1
girighet; därpå följa smädeord och
trätor, af hvilka mycket ondt och
ändtligen mord förorsakas. Men
här vill nu Gud som en kär och
mild fader förekomma detta,
lägger sig emellan såsom en
skiljeman och vill, att all tvedräkt skall
förlikas och biläggas, så att ingen
olycka må tima eller den ene
fördärfva den andre. Korteligen, Gud
vill med detta bud försäkra hvar
och en om fred och försvar emot
allehanda våld och orätt och vill,
att detta bud skall vara såsom en
mur, borg, fristad och fästning
för vår nästa, att han icke af någon
må lida skada till kropp eller lif.
Så är fördenskull detta bud så
att förstå, att ingen må för någon
ond gärning förolämpa eller
förorätta sin nästa, ehuru han väl
hade förtjänt det. Ty där dråp
är förbjudet, där äro ock alla
orsaker förbjudna, hvaraf dråp må
kunna förorsakas; ty ofta händer,
att fastän någon icke med sina
händer begår mord, så förbannar
han dock grufligt sin nästa och
önskar honom allt ondt, så att,
om det honom vederfores, skulle
han icke länge få lefva. Efter nu
detta af naturen vidlåder alla och
man allmänt finner, att ingen vill
tåla något af den andre; så vill
Gud borttaga roten och
ursprunget, hvarigenom hjärtat blifver
för-bittradt emot vår nästa, och vänja
oss att alltid hafva detta bud för
ögonen, i hvilket vi såsom uti en
spegel må skåda vårt lefverne,
se på Guds vilja, med hjärtlig
förtröstan och hans heliga namns
åkallande lämna honom hämnden
öfver det våld och den orätt, som
vi oförskyldt lida, och alltså låta
dem rasa och i sin vrede göra
hvad de kunna; så att en
människa på det sättet må lära stilla
sin vrede och i sitt hjärta vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
