Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Tredje delen. Herrens bön - Sjunde bönen - Fjärde delen. Om dopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
icke finns, där kan icke heller en
rätt bön äga rum.
Därföre är deras mening
ganska farlig, hvilka så bedja, att de
vid bönens slut icke våga lägga
amen därtill och med visshet sluta,
att Gud vill höra dem, utan
stanna i tvifvel, sägande: Huru skulle
jag vara så förmäten och
berömma mig däraf, att Gud har hört
mina böner, efter jag ju vet mig
vara en arm syndare m. m.?
Orsaken härtill är, att de icke
se på Guds löfte utan på sina
egna verk och värdighet, hvaraf
sker, att de med sina böner
allenast gäcka Gud och beskylla
honom för osanning. Därföre,
fastän de bedja mycket, så få de dock
intet, såsom Jakob talar, 1 kap. 6
v.: »Den där beder — — —, han
bedjc i tron, intet tviflande; ty den
där tviflar, han är såsom hafvets
l åg, som af vädret drifves och
föres. Sådan människa tänke icke,
att hon får något af Herren». Se,
så angeläget är det inför Gud, att
vi äro vissa därpå, att vi icke
fåfängt bedja, och att våra böner
på intet sätt af oss själfva varda
föraktade.
Fjärde delen af
katekesen.
Om dopet.
Hittills hafva vi betraktat de tre
hufvudstyckena af den allmänna
kristliga läran. Det återstår nu
att också tala något om de
tvenne sakramenter, som af Kristus
själf äro instiftade, om hvilka hvar
och en kristen åtminstone bör
hafva en kort undervisning; ty utan
kunskapen om dem kan ingen
vara kristen, ehuru menige man
intill denna dag icke rätteligen
häruti blifvit undervisad. Först skola
vi tala om dopet, genom hvilket
vi först upptagas i de kristnas
gemenskap. Men för att man rätt
må fatta detta, vilja vi förklara
allt i sin ordning och allenast
framställa det, som är nödvändigt
att veta. Ty huru läran om dopet
bör försvaras emot kättare och
falska lärare, vilja vi lämna och
anförtro åt de lärde.
Så är nu först nödvändigt, att
man väl vet själfva orden, på
hvilka döpelsen grundar sig, och på
hvilka allt, hvad om dopet
kommer att handlas, syftar, nämligen
de ord, som Kristus talar hos Matt.
i det sista kapitlet:
»Gån fördenskull ut och lären
allt folk, och döpen dem i namn
Faders och Sons och den Helige
Andes.»
Jämväl i Mark. sista kapitel:
»Den där tror och blifver döpt,
han skall varda salig, men den
där icke tror, han skall varda
fördömd».
Uti dessa ord bör du först
märka och öfverväga, att här står
Guds befallning och instiftelse, på
det vi icke må tvifla, att ju dopet
är ett Guds verk och icke
människors dikt och påfund. Ty så väl
som jag kan för visso säga, att
Tio Guds bud, Tron och Fader vår
icke äro frambragta af någon
människohjärna utan af Gud själf
gifna och uppenbarade; så kan jag
med lika sanning betyga, att dopet
icke är någon människodikt utan
af Gud själf instiftadt, därtill ock
strängeligen anbefalldt, att vi
måste låta oss döpa, eljest kunna vi
icke varda saliga; på det icke
någon till äfventyrs må komma på
den tanken, att det är af så ringa
vikt som att taga på sig en ny
klädnad. Ty det ligger den största
vikt uppå, att man högt skattar
och värderar dopet såsom ett här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
