Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Femte delen. Om altarets sakrament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
.skiljas ifrån detta sakrament, då
de likväl nödgas bekänna, att dessa
ord äro desamma, hvilka vi som
oftast höra upprepas i evangelium,
och då de ju lika litet kunna säga,
att dessa ord äro utan frukt och
nytta i sakramentet, som de våga
säga, att hela evangelium eller
Guds ord utom sakramentet äro
af intet värde eller nytta.
Sålunda hafva vi nu betraktat
hela sakramentet, både hvad det
är i sig själft, som ock hvad det
tillför och gagnar dem, som det
bruka. Nu måste man jämväl
tillse, hvilken den person är, som
undfår denna kraft och nytta?
Det är, i korthet sagdt, såsom vi
tillförne om döpelsen och eljest
ofta hafva sagdt, den som sätter
tro till det, som orden uttala och
innehålla. Ty icke äro dessa ord
talade eller förkunnade för stenar
eller stockar utan för dem, som
kunna höra, till hvilka Kristus
säger: Tagen och äten m. m. Och
emedan han tillbjuder och
nådeligen utlofvar syndernas förlåtelse,
sä kan detta icke annorlunda än
genom tron emottagas. Denna
tro fordrar han i dessa orden:
För eder utgifven och för eder
utgjutet; såsom ville han säga:
Därföre gifver jag eder min
lekamen och blod och bjuder eder
dem att äta och dricka, att I
skolen tillägna eder och bruka dem
såsom edert eget goda. Den som
nu anser detta vara taladt till sig
och tror, att saken är så
beskaffad, han har det, som orden här
uttala och innehålla. Men den som
icke tror på dessa ord, han har
alls intet, emedan han låter sig
fåfängt tillbjudas detsamma och
icke åstundar att nyttja och bruka
ett sådant hälsosamt ting. Själfva
skatten är väl uppenbar och står
öppen för alla, ja är, så att säga,
framburen inför dörren och hvad
’ än mera är, framsatt uppå bordet
’för att kunna åtnjutas; men här
fordras ytterligare, att du särskildt
\ tillägnar dig själf densamma, låter
din hand utsträckas emot honom
och stadigt tror, såsom orden
lära dig.
Detta är nu hela den kristliga
förberedelsen att värdigt undfå
detta sakrament. Ty emedan den
na skatt helt och hållet i orden
erbjudes oss så kan han ej
emotta-gasannorlunda än medhjärtat. Men
icke kan en sådan gåfva och
evig-varande skatt omfattas och
anammas med händerna. Fasta och
bön m. m. kan väl vara en
utvärtes beredelse och barnaöfning, att
kroppen må skicka sig höfviski
och vördsamligt emot Kristi
lekamen och blod. Men det, som
häruti och härigenom gifves oss, kan
kroppen på intet sätt emottaga,
utan det gör hjärtats tro, som
känner och åstundar en sådan
skatt. Och detta vare nog taladt
om det, som i allmänhet rör detta
sakraments instiftelse. Ty hvad
mera härom vore att säga fordrar
annan tid och tillfälle.
Slutligen, efter vi äro vissa om
detta sakraments rätta förstånd
och sanna lära, så behöfves
ganska väl en förmaning och
uppmuntran, att vi icke försumma en
sådan och så stor skatt, hvilken
dagligen ibland de kristna förvaltas
och utdelas, det är, att de, som
vilja vara kristna, bereda sig att
ofta begå detta högt vördade
sakrament. Ty vi se tydligt, huru tröga
och försumliga vi visa oss däruti
Det är en stor del af dem, som
höra evangelii lära, hvilka, sedan
påfvens uppdiktade stadgar äro
| afskaffade och vi äro befriade
ifrån hans befallning och trug, låta
två, tre eller flera år gå förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
