Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Femte delen. Om altarets sakrament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större katekes. 4:e hufvudstycket.
395
utan att bruka detta sakrament;
liksom vore de så starka kristna,
att de alldeles icke behöfde det.
Somliga låta sig hindras och af- i
skräckas därifrån, emedan vi haf- \
va lärt, att ingen må gå därtill
utan den, som hungrar och
törstar därefter. Andra åter förebära,
att det står i hvars och ens
frihet, och att det icke är något
nödvändigt, utan att det är nog, om
de för öfrigt tro, af hvilka större
delen slutligen kommit så vida,
att de hafva afklädt sig all
gudaktighet och begynt föra ett
oförnuftigt lefverne, så att de omsider
skändligen förakta både
sakramentet och Guds ord.
Nu är väl sant, hvad vi .i
begynnelsen hafva lärt, att ingen på
något sätt skall trugas och
tvingas till den heliga nattvarden, för
att vi icke på nytt må införa
något själamord; men det skall man
emellertid veta, att sådana böra
icke hållas för kristna, hvilka en
så lång tid söndra och afhålla sig
ifrån sakramentet; ty Kristus har
icke instiftat det, för att det skall
behandlas som ett skådespel, utan
har befallt sina kristtrogna, att de
skola äta och dricka och göra
det till hans åminnelse.
Och sannerligen de, som äro
rättskaffens kristna och Kristi rätta
lärjungar, hvilka hafva
sakramentet uti akt och vördnad, de skola
väl själfmant förmå sig därtill.
Men på det jämväl de enfaldiga
och svaga, som hafva någon vilja
att vara kristna, må dess mer
uppväckas att betrakta den orsak
och nödvändighet, hvaraf de böra
drifvas till sakramentet, så vilja
vi något tala härom. Tv såsom
det i andra saker, hvilka höra till
tron, kärleken och tålamodet, icke
är nog att allenast lära och
undervisa, utan man måste ock dag-
ligen därom med Hit förmana
folket, så fordrar ock här själfva
nödvändigheten, att man är flitig
i lärande och predikande, så att
man icke tröttnar eller ledsnar
därvid, emedan vi veta, med huru
stor flit och möda djäfvulen står
emot denna och all annan kristlig
öfning, så att han efter sin yttersta
förmåga jagar och afskräcker
människornas håg och sinne därifrån.
Nu hafva vi först den klara
texten uti själfva Kristi ord: Delta
gören till min åminnelse. Del
är ord, som bjuda och befalla oss
och hvarigenom det ålägges dem.
som vilja aktas för kristna, att
bruka sakramentet. Därföre, den
som åstundar vara en af Kristi
lärjungar, till hvilka han här
talar, han lägge dessa orden på
hjärtat, icke af något tvång, såsom
nödgad af människor, utan för att
| han må Herren Kristus lydig vara
I och honom till behag göra. Men
I du torde till äfventyrs säga: Här
äro likväl dessa ord tillagda: Stt
ofta I det gören, och dessa ord
tvinga ju icke någon utan lämna
sakramentets bruk uti hvars och
ens fria behag? Därtill svaras:
Jag hör väl hvad du säger, men
icke har Kristus sagt, att vi aldrig
någonsin må göra det, utan snarare,
när han talat dessa orden: Så
ofta I det gören, har han därjämte:
befallt, att vi ofta skola bruka
! sakramentet. Och äro de orden
därföre tillagda, att Kristus vill
i hafva sakramentet fritt och icke
bundet vid någon viss tid, såsom
judarnes påskalam var, hvilket
allenast en gång om året och icke
utan på fjortonde dagen i första
månaden skulle ätas om aftonen,
i så att man icke fick öfverskrida
den dagen; såsom ville han säga:
lag tillreder och instiftar för eder
en påskhögtid eller nattvard, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
