Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - IV. Om goda verk och gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
Konkordieformeln. I. 4. Om goda verk. 412
de orden »af nöden», »nödvändigt»
när man talar om de pänyttfödda,
förstå något tvång utan allenast
den skyldiga hörsamhet och
lydnad, hvilken de, som rätteligen
tro, så vida de äro födda på nytt,
icke tvungna eller genom lagens
drifvande utan af en frivillig anda
bevisa, »emedan de numera icke
äro ander lagen utan under
nåden». Rom. 6: 14; 7: 6; 8: 14.
Vi tro fördenskull, lära och
bekänna, att när det säges, att de
pånyttfödda göra det godt är af
en frivillig anda, skall man icke
förstå det så, att det står uti en
pånyttfödd människas fria skön att
göra godt eller ondt, när henne
så synes och att hon icke dess
mindre behåller tron, oaktadt hon
af uppsåt framhärdar i synden.
Dock skall man icke förstå det
annorlunda än om människans
frigjorda ande, såsom Kristus själf
och hans apostlar förklara det,
nämligen att människans frigjorda
ande gör det godt är, icke af
räddhåga för straff, såsom en träl, utan
af kärlek till rättfärdigheten, såsom
barnen pläga bevisa sin lydnad.
Rom. 8: 15.
Men vi erkänna, att denna
andens frihet uti Guds utkorade barn
icke är fullkomlig utan med
mångahanda skröplighet ännu
besvärad, såsom den hel. Paulus
däröfver klagar om sin egen person.
Rom. 7: 14—25; Gal. 5: 17.
Dock tillräknar Gud icke sina
utkorade denna svaghet och det
för medlaren Kristi skull. Ty så
är det skrifvet, Rom. 8: 1: »Sä är
nu intet fördömligt i dem, som
äro i Kristus Jesus».
Desslikes tro, lära och bekänna
vi, att tron och saligheten bevaras
eller behållas uti oss, icke genom
gärningarna utan genom Guds
Ande och tron (genom hvilken sa-
ligheten bevaras), men goda
gärningar äro vittnesbörd, att den
Helige Ande är tillstädes och bor
uti oss.
Negativa.
Den falska läran, stridande emot
föregående.
Vi förkasta fördenskull och
fördöma efterföljande ordasätt, när
det läres, att goda gärningar äro
af nöden till saligheten, att ingen
någonsin blifvit salig utan goda
gärningar, och att det är omöjligt
att utan goda gärningar blifva
salig.
Vi förkasta och fördöma detta
anstötliga och för en kristlig tukt
fördärfliga ordasätt, när det
brukas ensamt och utan förklaring,
att goda verk och gärningar äro
skadliga till saligheten.
Ty uti dessa sista tider är det
icke mindre af nöden, att
människorna blifva uppmuntrade till att
lefva gudligen och kristligen
såsom ock till goda gärningar och
påminnas, huru nödigt det är, att,
på det de måtte bevisa Gud sin
tro och tacksamhet, de öfva sig i
goda gärningar, än det är af
nöden att taga sig till vara, så att
de icke inblanda goda gärningar
uti rättfärdiggörelsens
angelägenhet, ty människorna kunna icke
mindre störta sig i fördömelse
genom en epikureisk inbillning om
tron, den de falskeligen mena sig
hafva, än genom en fariseisk och
papistisk förtröstan på egna
gärningar och egen förtjänst.
Dessutom ogilla och fördöma
vi den läran, att tron på Kristus
icke förloras, och att den Helige
Ande icke dess mindre bor uti
människan, oansedt hon med vett
och vilja syndar, och att de heliga
och utvalda behålla den Helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
