Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - IX. Om Kristi nedstigande till helvetet - X. Om kyrkoceremonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. I. 10. Om kyrkoceremonier.
425
härom till en annan värld, där
icke allenast denna hemlighet utan
ock mycket annat, som vi i detta
lifvet enfaldeligen trott och med
vårt blinda förnuft icke kunnat
begripa, skall blifva oss
uppen-baradt.
X. Om kyrkoceremonier,
dem man vanligen kallar
adiaphora eller villkorliga
ting.
Äfven har det uppkommit en
tvist emellan teologerna af den
Augsburgiska bekännelsen om
ceremonierna eller kyrkobruken,
hvilka uti Guds ord hvarken äro
påbjudna eller förbjudna utan för en
god ordnings och prydnads skull
införda uti församlingen.
Status controversiæ.
Hufvudfrågan i denna tvist.
Man har frågat, om man i
tider af förföljelse, och då man
måste göra sin bekännelse
(oaktadt våra motståndare icke vilja
stämma med oss öfverens i
läran), icke dess mindre må med
ett tryggt samvete, på
motståndarnes fordran och yrkande, åter
införa några afskaffade
ceremonier, som uti sig själfva äro
villkorliga och af Gud hvarken
påbjudna eller förbjudna; och om
vi på sådant sätt må uti berörda
ceremonier och villkorliga ting
förena oss med de påfviska. En
del har jakat härtill, en annan
nekat.
Affirmativa.
Den rena läran och bekännelsen om
denna artikel.
För att bilägga denna tvist, tro
vi endräkteligen, lära och bekänna,
att ceremonierna eller
kyrkobruken, som i Guds ord hvarken äro
påbjudna eller förbjudna utan äro
instiftade allenast för prydnads
och en god ordnings skull, icke
äro uti sig själfva en gudsdyrkan
eller ens någon del däraf, ty det
står skrifvet, Matt. 15: 9.: »De
tjäna mig fåfängt, lärande den
lärdom, som är människobud».
Vi tro, lära och bekänna, att
det tillåtes Guds församling på
alla rum och tider efter
lägenheten förändra berörda ceremonier
efter det sätt, som man kan finna
vara nyttigast för Guds
församling och lämpligast till hennes
uppbyggelse.
Häruti skall man dock fly all
lättsinnighet, ostadighet och
förargelse, men framför allt skall
man taga hänsyn till de i tron
svaga och visa dem skonsamhet.
Vi tro, lära och bekänna, att
man i tider af förföljelse, och då
af oss fordras en tydlig och
ståndaktig bekännelse, icke skall i
villkorliga saker inrymma evangelii
fiender något eller göra dem något
till viljes. Ty apostelen skrifver
sålunda, Gal. 5: 1.: »Blifven nu
ståndande uti den frihet, med
hvilken Kristus oss friat hafver, och
låten eder icke på nytt fångas
under träldomens ok»; och 2 Kor.
6: 14.: »Dragen icke uti
främmande ok med de otrogna» m. m.
»Ty hvad delaktighet har ljuset
med mörkret»? m. m.; såsom ock
Gal. 2: 5.: » Vi veko för dem icke
en stund till underdånighet, på
det evangelii sanning skulle blifva
beständande när eder». Uti sådant
tillstånd är det icke då mera fråga
om villkorliga ting, utan huru
evangelii sanning och den
kristliga friheten skall blifva förfäktad
och vidmakthållen, och huru man
skall förekomma, att afgudadyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
