Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - III. Om trons rättfärdighet inför Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 3. Om trons rättfärdighet. 469
Kristus allena och grundar sig på
Kristus och hans fullkomliga
lydnad, hvarmed han har gjort lagen
till fyllest för oss, hvilken lydnad
tillräknas de troende till
rättfärdighet.
Och hvarken ångern eller
kärleken eller någon annan dygd utan
tron allena är det enda medel och
verktyg, hvarmed vi kunna
omfatta och emottaga Guds nåd,
Kristi förtjänst och syndernas
förlåtelse, som tillbjudes oss uti
evangelii löften.
Man säger ock rätteligen, att
de troende, som äro rättfärdigade
genom tron på Kristus, hafva väl
först här i lifvet den tillräknade
trons rättfärdighet men sedan ock
en påbegynt rättfärdighet,
bestå-de i en ny hörsamhet eller goda
gärningar. Men dessa två
stycken böra ej sammanblandas med
hvarandra eller tillsamman införas
uti artikeln om trons
rättfärdiggörelse inför Gud. Ty alldenstund
den påbegynta rättfärdigheten
eller förnyelsen uti oss är för
köttets skull i detta lifvet
ofullkomlig och med synd besmittad, så
kan en människa, i anseende till
den rättfärdigheten, ej blifva
beståndande för Guds dom. Men
rättfärdigheten allena, som
kommer af Kristi lydnad, lidande och
död (och tillräknas tron) kan
blifva beståndande för Guds dom;
så att själfva personen allenast
för denna lydnads skull, äfven
sedan han blifvit förnyad och
har många goda gärningar samt
hans lefverne är som bäst, är Gud
angenäm och behaglig, är
upptagen till hans barn och arfvinge till
det eviga lifvet.
Hit bör föras det, som Paulus
skrifver (Rom. 4: 3), att Abraham
blef rättfärdigad inför Gud af tron
allena för medlarens skull utan
gärningar, och det icke allenast
då han i förstone blef omvänd
från sitt afguderi och hade inga
goda gärningar, utan också då han
sedermera blef förnyad genom
den Helige Ande och var
begåfvad med många härliga goda verk
och gärningar (1 Moseb. 15: 6 och
Hebr. 11:8). Och Paulus frågar
(Rom. 4: 1 och följ.), hvaruti
Abrahams rättfärdighet for Gud bestod,
för hvilkens skull han hade en
nådig Gud, var honom behaglig
och angenäm och blef arfvinge
till Guds rike.
Men han svarar, Rom. 4: 5:
»Honom som icke håller sig vid
gärningarna utan tror på honom,
som gör den ogudaktige
rättfärdig; hans tro varder honom
räknad till rättfärdighet». Såsom ock
David (Ps. 32: 1) säger att
saligheten är den människas, hvilken
Gud tillräknar rättfärdigheten titan
gärningar. Därföre, oansedt de
omvända och på Kristus troende
hafva en påbegynt förnyelse,
he-liggörelse, kärlek, dygder och
goda gärningar, kan likväl eller bör
allt detta icke inblandas uti
artikeln om rättfärdiggörelsen inför
Gud, på det att återlösaren Kristi
ära må blifva oförkränkt, och på
det att, eftersom vår nya
hörsamhet är ofullkomlig och oren, de
förskräckta samveten må kunna
hafva en viss och fast tröst.
Och detta är den helige Pauli
mening, när han uti denna artikel
med så stor flit och ifver yrkar
på sådana uteslutande uttryck,
hvarmed gärningarna uteslutas
från artikeln om trons
rättfärdighet, som dessa följande: »utan
gärningar», »utan lag», »utan
förtjänst», »intet utan af nåd», »icke
af gärningarna». Men alla dessa
sammanfattas uti dessa orden:’
Vi blifva rättfärdiga inför Guä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
