Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - III. Om trons rättfärdighet inför Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 3. Om trons rättfärdighet.
470 ____
och saliga genom tron allena. Ty
på detta sätt uteslutas våra
gärningar, men icke så att förstå,
som skulle en rätt tro kunna
bestå utan ånger eller goda
gärningar icke nödvändigt följa på tron
(såsom ofelbara frukter), eller
så–som. skulle de, som tro på
Kristus, ej ’"böra göra det som godt
är. Utan goda verk och
gärningar ütesiutas från artikeln om vår
rättfärdiggörelse inför Gud, på
det^de ej må inblandas uti läran
om en syndares rättfärdiggörelse
inför Gud såsom nödvändiga och
därtill hörande. Och detta är rätta
’.meningen om de uteslutande
uttrycken uti artikeln om
rättfärdiggörelsen, hvilken mening med all
flit bör behållas och påyrkas i
denna artikel af de orsaker, som vi
strax skola anföra.
Först, på det att alla egna
gärningar, förtjänst, värdighet,
berömmelse och förtröstan på våra
gärningar må genom berörda uttryck
alldeles uteslutas från
rättfärdiggörelsens artikel och det i så
måtto, att våra gärningar hafva
hvarken fullkomligen eller till
hälften eller minsta delen
anseende som en orsak eller någon
förtjänst uti rättfärdiggörelsen, dem
Gud skulle hafva afseende på uti
denna sak eller vi själfva kunna
eller böra trösta på.
Vidare, på det att denna förmån
och egenskap må vara och
förblifva tron allena tillhörig, att
nämligen hon allena och intet annat
är det medel och verktyg,
hvarmed Guds nåd och Kristi förtjänst
blifver uti evangelii löften
anammad, emottagen och oss tillägnad,
och att kärleken och alla andra
dygder och gärningar alldeles
uteslutas ifrån denna tillägnelsens
förmån och egenskap.
Slutligen må vi behålla dessa
uttryck, på det hvarken
förnyelsen eller helgelsen, dygder eller
goda gärningar m-å blifva såsom
nödvändiga och därtill hörande
ting inblandade uti
rättfärdiggörelsens artikel, antingen som en
egentlig beskaffenhet af
rättfärdiggörelsen eller en del däraf eller
dess orsak eller under något
annat föregifvande, titel eller namn,
utan att trons rättfärdighet må
bestå allenast i syndernas förlåtelse
af blott nåd för Kristi förtjänsts
skull, hvilket goda oss tillbjudes
uti evangelii löften och med tron
allena emottages, anammas och
oss tillägnas.
Likaledes måste man ock
behålla en ordning emellan tron och
goda gärningar, emellan
rättfärdiggörelsen och förnyelsen eller
helgelsen.
Ty goda gärningar gå icke fore
tron, och helgelsen går icke före
rättfärdiggörelsen. Utan först i
omvändelsen blifver tron genom
den Helige Ande i oss upptänd af
evangelii predikan, och hon
(nämligen tron) anammar Guds nåd uti
Kristus, hvarmedelst en människa
blifver rättfärdiggjord. Alen, när
hon redan är rättfärdiggjord, då
förnyas och helgas hon också genom
den Helige Ande, och på denna
förnyelse och helgelse följa sedan
frukterna, det är goda gärningar.
Dock skiljas icke dessa så ifrån
hvarandra, som skulle en sann tro
kunna någon gång eller någon tid
bestå jämte ett ondt uppsåt, utan
fördelas allenast så i anseende
till ordningen emellan orsakerna
och deras verkan, eller det som
föregår och efterföljer. Ty det
blifver därvid, som Luther rätte
ligen säger: »Tron och
gärningarna komma väl öfverens och äro
oåtskiljeligen förbundna». Men
tron allena anammar välsignelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
