Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - IV. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 Konkordieformeln. //.’ 477. Om goda gärningar.
villiga offer samt visa sig lydigt,
icke emot sin vilja eller utaf tvång
utan af hjärtat (Ps. 110: 3; 54: 8;
2 Kor. 9:7; Rom. 6:7): »ty en
glad gifvare älskar Gud», 2 Kor.
9:7. I denna mening läres och
säges rätteligen, att rättskaffens
goda gärningar böra ske själfmant
och af en frivillig ande af dem,
som Guds Son har gjort fria;
såsom ock den tvisten om friheten
att göra goda gärningar är af
några drifven att i synnerhet
stadfästa denna mening.
Men här bör ock den åtskillnad
iakttagas, hvarom Paulus talar,
Rom. 7: 22: »Jag har lust till
Guds lag (är redobogen att göra
godt) efter den invärtes
människan; men jag ser en annan lag
i mina lemmar», som icke
allenast är ovillig och trög att göra
godt, utan också »strider emot den
lag, som uti min håg är». Och
hvad angår vårt motsträfviga och
tröga kött, talar Paulus sålunda
därom, 1 Kor. 9: 27: »Jag späker
min lekamen och underkufvar
honom» m. m. Och Gal. 5: 24: »De
som Kristus tillhöra, korsfästa sitt
kött» m. m., ja döda det, Rom. 8:
13, »samt med lustar och
begärelser». Men tvärt om bör denna
falska lära straffas och förkastas:
att det står uti en kristen
människas frihet att göra eller underlåta
goda gärningar; eller att, fastän
man syndar emot Guds lag, man
likväl icke dess mindre kan
behålla tron, Guds nåd och huldhet.
Vidare, när det läres, att goda
gärningar äro nödvändiga, bör
man förklara, hvarföre och för
hvilka orsaker de äro nödvändiga,
hvilka orsaker uti den
Augsbur-giska bekännelsen och dess
Apologi uppräknas.
Dock bör emellertid uti denna
sak noga aktas, att goda gärning-
ar icke inblandas i artikeln om
vår rättfärdiggörelse och salighet.
Fördenskull förkastas dessa
satser med skäl: att goda gärningar
äro för de trogna nödvändiga till
saligheten, så att det är omöjligt
att blifva salig utan goda
gärningar, ty de strida tvärt emot läran
om particulæ exclusivæ (det är
uteslutande ord) uti artikeln om
rättfärdig- och saliggörelsen, med
hvilka ord den helige Paulus har
alldeles uteslutit vår förtjänst och
gärningar från artikeln om
rättfärdiggörelsen och tillskrifva
alltsammans Guds nåd och
barmhärtighet allena samt Kristi förtjänst,
såsom vi tillförne hafva
förklarat. Och dessa satser om goda
gärningars nödvändighet till
saligheten beröfva oroliga och
bedröfvade samveten evangelii sanna
tröst, gifva tillfälle att tvifla om
Guds nåd och äro på många sätt
farliga, stadfästa inbillningen och
den falska meningen om egen
rättfärdighet samt förtröstan på
egen värdighet, antagas af
papis-terna och anföras af dem att
understödja deras onda sak (emot
den oförfalskade läran om den
allena saliggörande tron); ja, de
strida ock emot de hälsosamma
ords eftersyn, alldenstund det är
skrifvet, Rom. 4: 6.: att
«saligheten är den människas» allena,
»hvilken Gud tillräknar
rättfärdigheten utan gärningar». Och
uti den Augsburgiska
bekännelsens 6:te artikel läsa vi, att vi
blifva saliga utan gärningar af
tron allena. Men d:r Luther "har
också förkastat och ogillat dessa
satser:
Först hos de falska apostlar,
som hade fört galaterna i
villfarelse.
Därnäst hos papisterna på
ganska många ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
