Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VI. Om lagens tredje nytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Konkordieformeln. II. 6. Om lagens tredje nytta. 486
da äro befriade från lagens
förbannelse, så att de i det
afseendet kallas fria; böra de dock
dagligen öfva sig i Guds lag, såsom
det står skrifvet Ps. 1: 2 och 119:
1.: »Säll är den, som har lust till
Herrens lag och talar om hans
lag både dag och natt». Ty Guds
lag är liksom en klar spegel,
hvaruti hans vilja och det honom
behagar tydligen ställes oss för
ögonen; därföre bör den alltid
påminnas de trogna och flitigt hos dem
drifvas.
Ty ehuru »den rättfärdige är
ingen lag satt (såsom apostelen
betygar, 1 Tim. 1: 9) utan
orättfärdiga», så bör det dock ej
förstås blott så, som skulle de
rättfärdiga få lefva utan lag. Ty Guds |
lag är ju inskrifven uti deras hjär-1
tan, och åt den första människan
vardt jämväl, strax hon blef
skapad, en lag gifven, efter hvilken
hon skulle lefva. Därföre är detta
Pauli ords rätta och egentliga
mening, att lagen ej kan med sin
förbannelse skada dem, som
genom Kristus äro försonade med
Gud och att han med sitt tvång
ej kan vara de pånyttfödda
besvärlig, alldenstund de »hafva lust till
Guds lag efter den invärtes
människan», Rom. 7: 22.
Och om de trogna och utvalda
Guds barn skulle genom Anden,
som bor i dem, fullkomligen
blifva förnyade i detta lifvet, så att
synden ej mera skulle låda vid
hela deras natur och alla krafter,
så skulle de sannerligen icke
behöfva lagen ej heller någon
påkö-rare, som skulle drifva dem att
göra det som godt är. Ty de
skulle af en frivillig ande utan
all lärdom, förmaning, åtvarning
och lagens drifvande göra, det,
som de göra borde efter Guds
vilja; liksom solen, månen och stjär-
norna af sig själfva obehindrade
fullborda sitt naturliga lopp utan
åtvarning, förmaning, pådrifvande
och tvång på det sätt, som
Herren en gång har bestämt i första
skapelsen; ja, såsom de heliga
änglar uti allting visa en fri och
välvillig hörsamhet.
Men de trogna blifva icke
per-fecte, completive & consummative
(såsom de gamle hafva talat), det
är fullkomligen och i ett till alla
delar fullbordadt mätt, i detta
lifvet förnyade. Ty ehuruväl deras
synder äro med Kristi
fullkomligaste lydnad öfverskylda, så att
de icke tillräknas de trogna till
fördömelse, och den gamle Adams
dödande samt förnyelsen uti
deras sinnes ande är genom den
Hel. Ande påbegynt; så hänger
likväl den gamle Adam ännu uti
själfva naturen och alla dess
invärtes och utvärtes krafter;
hvarom apostelen säger Rom. 7: 18:
»Jag vet, att i mig, det är i mitt
kött, bor intet godt»; och vidare,
v. 19: 23: »det goda, som jag vill,
det gör jag icke, utan det onda,
som jag icke vill, det gör jag»;
och »jag ser en annan lag uti
mina lemmar, som strider emot
den lag, som i min håg är, och
griper mig fången uti syndens
lag». Äfven Gal. 5: 17: »Köttet
har begärelse emot anden och
anden emot köttet, så att I icke
gören, hvad I viljen».
Därföre behöfva de trogna,
utvalda och pånyttfödda Guds barn
för dessa köttets begärelsers skull
icke allenast en flitig förmaning,
lärdom och hotelser af lagen utan
ock ofta tuktan, att trögheten må
blifva utdrifven och de varda den
H. Ande lydiga, såsom skrifvet
står, Ps. 119: 71: »Det är mig
ljuft, Herre, att du hafver mig
späkt, att jag må lära dina rätter»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
