Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VI. Om lagens tredje nytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 6. Om lagens tredje nytta. 487
Och 1 Kor. 9: ’27: »Jag späker
min lekamen och nnderkufvar
honom, på det jag icke predikar för
andra och varder själf strajfelig».
Och Hebr. 12: 8. Ȁren I utan
aga, i hvilken alla delaktiga
vordna äro, så ären I oäkta och icke
barn». Om detta har d:r Luther
tydligen lärt uti förklaringen öfver
evangelium på 19:de söndagen
efter heliga Trefaldighet.
Men man bör ock ordentligen
förklara, hvad evangelium gör och
uträttar till de trognas nya
hörsamhet, och hvad lagens ämbete
är, i anseende till de trognas goda
gärningar.
Ty lagen säger väl, att det är
Guds vilja och befallning, att vi
skola vandra i ett nytt lefverne,
men han gifver inga krafter och
förmåga till att påbegynna och
fullborda den nya hörsamheten.
Men den H. Ande, som icke
gifves oclj fås genom lagens utan
genom evangelii predikan, förnyar
människans hjärta (Gal. 3: 14).
Sedan brukar samme Anden
lagens ämbete, att han därigenom
må lära de pånyttfödda och visa
dem uti tio Guds bud, »hvad Guds
goda Gch behagliga vilja är», Rom.
12: 2); på det de må veta, hvad
för goda gärningar de skola
beflita sig om, till »hvilka Gud oss
hafver beredt, att vi uti dem
vandra skola», Ef. 2: 10; så förmanar
ock den Hel. Ande till goda
gärningar. Och om de någon gång
för sitt kötts skull äro något tröga
och försumliga eller ock motsträf
viga, så straffar han dem genom
lagen. Och sålunda utöfvar
densamme Anden tvenne olika
ämbeten uti samma människor:
dödar och gör lefvande; för till
helvetet och därur igen. Ty hans
ämbete är icke allenast att trösta
utan ock att straffa, såsom skrif-
vet är, Joh. 16: 8: »När
hugsvalaren kommer, skall han straffa
världen (hvarunder ock den gamle
Adam inbegripes) för synd, för
rättfärdighet och för dorn». Nu
är allt det, som strider emot Guds
lag, synd. Och Paulus säger, 2
Tim. 3: 16: »Att all skrift, af Gud
utgifven, är nyttig till lärdom,
straff» o. s. v. Men att straffa
synden är lagens egentliga ämbete.
Därföre, så ofta de trogna förse
sig uti något, så näpsas och
straffas de af den Helige Ande genom
lagen och få åter hugsvalelse och
blifva upprättade af samme Ande
genom evangelii predikan.
Men på det man må akta sig
för all tvetydighet och anledning
till villfarelse, så mycket möjligt
är, och åtskillnaden emellan lagens
och andens gärningar må
egentligen och grundligen läras och
vidmakthållas; så bör man med
särdeles flit taga i akt, när det
handlas om goda gärningar, som äro
enliga med lagen (ty eljest skulle
de aldrig hållas för goda
gärningar), att det ordet lag på detta ställe
betyder allenast ett, nämligen Guds
oföränderliga vilja, efter hvilken
människorna böra ställa allt sitt
lefverne.
Men det är en åtskillnad uti
gärningarna för den åtskillnads skull,
som är emellan människorna, de
där beflita sig om att lefva efter
samma lag och Guds vilja. Ty
en människa, som ännu icke är
pånyttfödd, den där någorlunda
lefver efter Guds lag och gör
lagens gärningar, därföre att de äro
så påbjudna, visande en sådan
hörsamhet af fruktan för straff eller
med fordran på lön, hon är ännu
under lagen liksom en träl, och
hennes gärningar kallas egentligen
af den helige Paulus lagens
gärningar, ty de äro aftvungna af la-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
