Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VII. Om Herrens nattvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 Konkordieformeln. II. 7. Om Herrens nattvard.
såväl af Kristi ord som af den
Augsburgiska bekännelsen om
denna fråga. Ty vi erkänna, att
det åligger oss att (så mycket som
på oss beror) låta denna kristliga
och oförfalskade lära genom Guds
nåd också komma till våra
efterkommande samt troget förmana
våra åhörare och andra gudliga
människor, att de med all flit akta
sig för den skadliga villfarelse,
som både strider emot Guds ord
och den Augsburgiska
bekännelsen och långt före detta åtskilliga
gånger är vorden förkastad.
Hufvudfrågan i den tvistighet,
som är emellan oss och
sakra-mentarierna uti frågan om
Herrens nattvard.
Änskönt några sakramentarier
arbeta däruppå, att de med orden
må komma så nära som möjligt
till den Augsburgiska
bekännelsen, och bruka samma ordasätt
som våra församlingar och
bekänna, att Kristi lekamen
sann-färdeligen anammas af de trogna
uti Herrens nattvard; dock, när
man med allvar yrkar däruppå,
att de skola uppriktigt, redligt och
tydligt bekänna och tillstå sin
mening, då förklara de alla med en
mun, att de tro, det Kristi sanna
och väsentliga lekamen och blod
äro uti den heliga nattvarden så
långt borta ifrån brödet och vinet,
som den högsta himmelen är ifrån
jorden. Ty så lyda deras egna
ord: »Vi säga, att Kristi lekamen
och blod äro så långt ifrån de
utvärtes synliga tingen, som jorden
är ifrån den högsta himmelen».
Fördenskull, när de tala om Kristi
lekamens och blods närvaro i
nattvarden, är det icke meningen, att
de äro tillstädes på jorden utan
blott i anseende till vår tro; det
är, de säga, att vår tro blifver
genom de utvärtes synliga tecknen
på samma sätt som genom det
predikade ordet, påmint och
uppväckt att upplyfta sig och stiga
upp öfver alla himlar och sålunda
anamma och nyttja Kristi, i
himmelen varande, lekamen och blod
(ja Kristus själf med alla hans
välgärningar) sannfärdeligen och
väsentligen, men dock allenast på
ett andligt sätt. Ty de hålla före,
att såsom brödet och vinet äro
här på jorden och icke i
himmelen, så är Kristi lekamen numera
i himmelen och icke på jorden;
därföre blifver i Herrens nattvard
intet annat anammadt än bröd och
vin.
Och i förstone, när denna
tvistighet yppade sig, diktade de, att
Herrens nattvard var allenast ett
utvärtes bekännelsetecken,
hvar-medelst de kristna skulle skiljas
från andra människor, och att i
sakramentet ej utdelades annat än
bröd och vin (som voro blott
tecken af den frånvarande Kristi
lekamen); men när de märkte, att
en sådan dikt hade intet sken och
ej kunde blifva beståndande,
begynte de bekänna, att Herren
Jesus är uti sin heliga nattvard
sannfärdeligen tillstädes genom
egenskapernas meddelande, det är
allenast med sin gudomliga natur, men
icke med sin lekamen och blod.
Sedermera, då man hårdt dref
uppå dem med Kristi ord, så att
de nödgades bekänna det Kristi
lekamen och blod äro tillstädes i
nattvarden, förstodo och
förklarade de det dock ej annorledes,
än att de allenast trodde en
andlig närvaro, det är, att Kristus
gör oss delaktiga allenast af sin
kraft, verkan och välgärningar
genom tron. Ty, säga de, Kristi
Ande, som är allestädes närva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
