Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VII. Om Herrens nattvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln II. 7. Om Herrens nattvard.
497
denna mening hafva de heliga
evangelister, apostlar och deras
lärjungar på samma sätt antagit
och fattat, lärt andra och
fortplantat till efterkommande.
Ty alldenstund vår Herre och
Frälsare Jesus Kristus, om
hvilken, såsom vår ende käre
mästare, denna allvarliga befallning
är af himlen gifven alla
människor, Matt. 17: 5: »Honom hören»,
är ingen blott människa eller
ängel och är icke allenast
sannfärdig, vis och mäktig utan själfva
den eviga sanningen och visheten
och en sann, allsmäktig Gud, som
allra bäst vet, hvad och huru han
bör tala, och förmår väldeligen
göra och uträtta allt det han talar
och lofvar, såsom han själf säger,
Luk. 21: 33: »Himmel och jord
skola förgås, men mina ord skola
icke förgås», och Matt. 28: 18: »Mig
är gifven all makt i himmelen
och på jorden» o. s. v.;
alldenstund, säger jag, denne
sannfärdige, allsmäktige Herren, vår
skapare och återlösare Jesus Kristus,
efter den sista nattvarden, då han
redan skulle gå till sitt bittra
lidande och död för våra synder,
har på den bedröfliga sista
stunden med noga öfvervägande och
fullt allvar förordnat detta härliga
sakrament för församlingen,
hvilket skulle brukas med stor
vördnad och ödmjukhet allt intill
världens ända och vara en evig
åminnelse af hans bittra lidande, död
och alla hans välgärningar och
därjämte det nya testamentets
insegel och stadfästelse, en tröst för
alla bedröfvade och förskräckta
samveten, den kristna
gemenskapens fasta band och en nära
förening med hufvudet Kristus och
emellan de kristna inbördes; så
har han i sanning tänkt på
viktiga och stora ting, då han sade
Luth. Kyrkans Bekännelseskrifter.
dessa nattvardens instiftelseord
om det brödet han välsignade och
gaf sina lärjungar: Tagen, äten;
detta är min lekamen, som för
eder utgifven varder; och om
kalken eller vinet: Detta är milt blod,
det nya testamentets, som för eder
utgjutet varder till syndernas
förlåtelse.
Eftersom härmed sålunda
förhåller sig, böra sannerglien icke
den evige, sannfärdige och
allsmäktige Guds Sons, vår Herres,
skapares och återlösares Jesu
Kristi ord, såsom på ett bildligt
och figurligt sätt talade och
framförda, vridas och vrängas i en
annan mening, så att de må synas
öfverensstämma med vårt förnuft.
Utan fastmera äro vi pliktiga att
med enfaldig tro, skyldig
hörsamhet och vördnad antaga Kristi ord,
såsom de lyda i sin egentliga och
rätta mening. Och man bör ej
tillåta några inkast eller
människogensagor, som härflyta af ett
spetsfundigt mänskligt förnuft,
huru behagliga de än må
förekomma det mänskliga förnuftet, draga
oss ifrån detta Kristi uttryckliga
testamente.
När den helige patriarken
Abraham hade hört Guds ord, att han
skulle offra sin son, hade han väl
kunnat taga sig anledning att
disputera, om han borde taga orden
efter bokstafven eller på ett
behagligare och lindrigare sätt
uttyda dem, emedan de tycktes
uppenbarligen strida icke allenast
emot allt förnuft, Guds och
naturens lag utan ock mot den
för-namsta trosartikeln om den
utlofvade säden Kristus, som skulle
födas af Isak; likväl — såsom
han tillförene hade med tron fattat
och antagit löftet om den
välsignade säden, som skulle födas af
Isak, ehuru det syntes vara omöj-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
