Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
Konkordieformeln. II. 8. Om Kristi person. 514
Denna sak har d:r Luther uti sin
större bekännelse om Herrens
nattvard vidlyftigt och grundligt
förklarat, hvarest han förkastar
och till helvetet fördömer såsom
ett djäfvulens gyckleri den Zvingli
gudsförsmädande allæosis, som
lärde, att den ena naturen tages
och förstås för den andra.
Därföre hafva ock de gamle
kyrkolärarne satt dessa tvenne
orden »gemenskap» och »förening»
tillsamman, vid förklarandet af
denna hemlighet, och förklarat det
ena genom det andra: Irenæus
libr. 4. cap. 37; Athanasius
inEpis-tola ad Epictetum; Hilarius de
Trinit. libr. 9; Basilius et
Nysse-nus in Theodoreto; Damascenus
lib. 3. cap. 19.
För denna personliga förening
och gemenskap emellan den
gudomliga och mänskliga naturen i
Kristus tro, lära och bekänna vi
i enlighet med vår kristliga tro,
att allt det, som plägar sägas om
Kristi majestät efter hans
mänskliga natur, enligt hvilken han
sitter på majestätets och kraftens
högra hand, och hvad därmed står
i sammanhang, icke kunde äga
rum eller bestå, om icke den
personliga föreningen och
gemenskapen emellan bägge naturerna
i Kristi person verkligen och
sann-färdeligen vore.
I anseende till denna personliga
förening och naturernas
gemenskap har den rena jungfru Maria
födt icke en blott människa utan
en sådan människa, som
sannfär-deligen är Guds den allrahögstes
Son, såsom ängelen Gabriel
vittnar. Denne samme Guds Son
bevisade jämväl i moderlifvet sitt
gudomliga majestät, i det att han
af en jungfru, hennes jungfrudom
oförkränkt, född vardt; hvaraf
Maria sannfärdeligen är Guds mo-
der och förblef dock en ren
jungfru.
I kraft af denna personliga
förening och gemenskap har han
gjort alla sina underverk och
uppenbarat sitt gudomliga majestät
efter sin fria vilja, när och på
hvad sätt det honom helst
behagat, icke allenast efter sin
uppståndelse och himmelsfärd utan
jämväl i sitt förnedringstillstånd,
till exempel då han var på
bröllopet i Kana i Galileen, som ock
då han, tolf år gammal, med stor
visdom och förstånd satt och
talade med de lärda; äfven uti
örtagården, då han nästan med ett
ord slog sina fiender neder till
jorden; ja ock uti själfva döden,
ty han är icke död såsom en
annan blott människa, utan han har
i döden genom sin död
öfvervunno själfva döden, djäfvulen,
helvetet och den eviga fördömelsen.
Dessa underbara gärningar hade
sannerligen den mänskliga
naturen allena ingalunda kunnat göra,
om icke densamma hade varit
personligen förenad med den
gudomliga naturen och haft med
den en verklig gemenskap.
Utaf denna naturernas förening
och gemenskap har den
mänskliga naturen efter uppståndelsen
ifrån de döda den upphöjelse
öfver alla skapade ting i himmelen
och på jorden, som i själfva
verket intet annat är, än att Kristus
alldeles aflade en tjänares
skepelse; men den mänskliga
naturen har han aldrig aflagt utan
behåller den i all evighet och är
efter den antagna mänskliga
naturen upphöjd till ett fullkomligt
besittande och bruk af det
gudomliga majestätet; hvilket majestät
han väl hade redan uti aflelsen i
moderlifvet, men, som apostelen
talar (Fil. 2: 7), »förnedrade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
