Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 8. Om Kristi person.
515
själf» och höll detsamma, såsom
d:r Luther lär, uti sitt
förnedringstillstånd hemligt, ej brukande det
alltid, utan så ofta honom täcktes.
Men nu, sedan han icke på ett
vanligt sätt som ett annat helgon
for upp till himlen utan, som
apostelen (Ef. 4: 10) talar,
»uppfor öfver alla himlar», så
uppfyller han verkligen allting och icke
allenast såsom Gud utan ock
såsom människa allestädes
närvarande härskar och regerar »ifrån
det ena hafvet till det andra och
intill världens ände», såsom
profeterna (Ps. 8: 2, 7; 93: 1; Zak.
9: 10) fordom om honom
förkunnat och apostlarne (Mark. 16: 20)
vittna, att Kristus »allestädes
verkade med dem och stadfäste
ordet med efterföljande tecken». Men
detta har skett, icke på något
jordiskt sätt utan, som d:r Luther
talar, på det sättet, som med Guds
högra hand enligt är, hvilket icke
är något visst och inskränkt rum
i himmelen, som sakramentarierna
utan någon grund och vittnesbörd
utaf Skriften föregifva, utan Guds
allsmäktiga kraft, som uppfyller
himmel och jord, till hvilken
Kristus har kommit efter sin mandom
verkligen och sannfärdeligen, dock
utan naturernas jämlikhet och
sammanblandning, så väl till
deras väsende som deras väsentliga
egenskaper.
Efter denna sig meddelade
gudomliga kraft kan människan
Kristus, som han själf i sitt testamente
säger, med sin lekamen och blod
uti den heliga nattvarden, hvartill
han oss i sitt ord visar, vara
tillstädes, såsom han ock
sannfärdeligen är; hvilket eljest för ingen
annan människa kan vara möjligt;
ty ingen människa är på detta
sätt förenad med den gudomliga
naturen eller insatt uti en sådan
gudomlig allsmäktighet, majestät
och kraft (i anseende till den
personliga föreningen emellan de
tvenne naturerna i Kristus),
såsom Jesus, jungfru Marias Son,
endast och allena. Ty uti honom
äro både den gudomliga och den
mänskliga naturen personligen
förenade, Kol. 2: 9, »sä att uti
Kristus bor all gudomens fullhet
lekamligen»; och uti denna
personliga förening är gemenskapen och
delaktigheten emellan naturerna
så innerlig och så obegriplig, »att
ock änglarna», som Petrus, 1 Pet.
1: 12, talar, med största förundran
och glädje »lyster se däruti»;
hvarom man kort härefter på sitt ställe
får något vidlyftigare höra.
Och utaf denna grund, om
hvilken man nu har talat, och hvad
j som den personliga föreningen
tillkännagifver, huru nämligen den
gudomliga och den mänskliga
naturen äro uti Kristi person
förenade, så att de icke allenast till
blotta namnen utan ock
sannfärdeligen och i själfva verket, dock
utan naturernas jämlikhet och
sammanblandning, hafva en
gemenskap sig emellan, härflyter
jämväl egenskapernas meddelande
emellan de tvenne naturerna i
Kristus, hvarom härefter något
mera skall handlas.
Men som det är otvifvelaktigt
och oemotsägligt, quod propria
non egrediantur sua subjecta, det
är, att hvardera naturen så
behåller sina väsentliga egenskaper, att
de ej kunna skiljas ifrån den ena
naturen och utgjutas uti den
andra, liksom vatten gjutes ur ett
käril i ett annat; så kunde
alldeles icke något egenskapernas
meddelande ske eller bestå, om icke
den personliga föreningen och
gemenskapen emellan naturerna i
Kristus vore till, hvarom vi hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
