Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 8. Om Kristi person.
517
dig för denna allæosis, ty den är
ett satans gyckleri, sam uppdiktar
för oss en sådan Kristus, så att
jag på det sättet ej ville vara
kristen; ty denna allæosis vill
införa det, att Kristus ej är annat
eller kunde med sitt lidande och
lif uträtta något mer än ett annat
helgon. Ty låter jag mig
öfver-talas till att tro, att den
mänskliga naturen har allena lidit för
mig, så varder sannerligen
Kristus mig en återlösare af föga
värde utan en sådan, som jämväl
själf behöfde en återlösare.
Korteligen, det kan aldrig nogsamt
sägas, hvad satan genom denna
allæosis stämplar och söker».
Och litet därefter säger han:
»Om till äfventyrs den förgiftiga
härskarinnan förnuftet, hvars
af-föda allæosis är, ville sätta sig
emot, sägande: gudomen kan
hvarken lida eller dö; så skall du
svara: det är väl sant; men icke
dess mindre, emedan gudomen
och mandomen uti Kristus göra
en person, så tillägnar likväl
Skriften för den personliga föreningens
skull jämväl gudomen allt det,
som kan tillfalla mandomen, och
tvärt om mandomen det gudomen
tillhör; och så är det ock
sannerligen beskaffadt med denna sak;
ty det måste du bekänna: denna
personen (visande på Kristus)
lider, dör; och denna person är
sann Gud. Fördenskull säger man
rätt: Guds Son lider. Ty ehuru
den ena delen af honom (att jag
så må tala), nämligen gudomen,
ej kan lida, så lider likväl den
personen, som är Gud, till sin
andra del, nämligen uti
mandomen. Guds Son är sannfärdeligen
för oss korsfäst, det är den
person, som är Gud; själfva
personen, säger jag, är korsfäst efter
mandomen».
Och åter något därefter: »Skulle
allæosis, som Zvingli utmålar
henne, äga rum, så följde
nödvändigt, att i Kristus vore tvenne
personer, en gudomlig och en
mänsklig; alldenstund Zvingli
hänför de Skriftens språk, som handla
om lidandet, allenast på
mandomen och åtskiljer dem öfverallt
ifrån gudomen. Ty där som verk
och gärningar blifva söndrade ocb
åtskilda, där måste ock själfva
personen söndras och fördelas;
alldenstund alla verk och
lidanden tillägnas icke naturerna utan
personen. Ty personen är den,
som gör och lider allt, det ena
efter den ena och det andra efter
den andra naturen, hvilket allt är
de lärde nogsamt kunnigt.
Fördenskull erkänna vi vår Herre
Jesus Kristus för en sann Gud
och människa uti en person utan
att sammanblanda naturerna eller
sönderdela personen*.
Sammaledes talar ock d:r
Luther uti den bok, som han
skrifvit om möten och församlingen.
»Vi kristna böra veta, att därest
icke Gud vore i den ena
viktskålen och hade öfvervikten, så
skulle vi med den andra sjunka
ned i fördärfvet. Detta vill jag
skall så förstås: vore icke det
j sant, att Gud är död för oss utan
allena en blott människa, så vore
j det sannfärdeligen ute med oss.
Men om Guds död och att Gud
själf är död lägges i den ena
skålen, så sjunker den nedföre och vi,
såsom den tomma och lättare,
fara uppföre, men så kan han åter
antingen fara uppföre eller gå
utaf skålen. Men i skålen kunde
han icke nedstiga och däri sitta,
om han icke blifvit oss lik, det
är en människa, på det man
rätteligen och sannfärdeligen kunde
säga om hans lidande: Gud är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
