Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II.
8. Om Kristi person. 516
talat. Men näst artikeln om den
heliga Treenigheten är denna den
största hemlighet, så att hvarken
i himmelen eller på jorden kan
större finnas än denna. Därföre
säger Paulus, 1 Tim. 3: 16: »Utan
tvifvel är gudaktighetens
hemlighet stor: Gud är uppenbar
vorden i köttet». Ty då apostelen
Petrus (2 Petr. 1: 4) med klara
ord betygar, att jämväl vi, uti
hvilka Kristus allenast bor af nåd,
varda för en så stor hemlighets
skull af Guds natur delaktiga i
Kristus; huru stor måste då icke
denna delaktighet af den
gudomliga naturen vara, om hvilken
apostelen säger, Kol. 2: 9: »uti
Kristus bor all gudomens fullhet
lekamligen», så att Gud och
människa är en person. Men det
ligger stor makt uppå, att denna
lära om egenskapernas
meddelande måtte med tillbörlig
åtskillnad tydligen framställas och
förklaras, ty de ordformer, som vi
bruka, då vi handla om Kristi
person, om naturerna och deras
egenskaper, äro icke af enahanda
art och slag. Och om detta stycke
icke klart och tydligt behandlas,
så blifver denna lära förmörkad
och den enfaldige läsaren lätt
förvirrad; fördenskull bör den
förklaring, som vi rättnu vilja
framställa, väl iakttagas, hvilken, på
det saken måtte vara för läsaren
så mycket tydligare och lättare
att förstå, kan sammanfattas uti
tre hufvudstycket
Först emedan uti Kristus äro
två åtskilda naturer, som uti
deras väsende och egenskaper
hvarken förvandlas eller
sammanblandas och de bägge naturerna höra
endast till en person; så blifver
det, som tillkommer den ena
naturen allena, den andra tillägnadt,
dock icke såsom afskildt och af-
söndradt, utan hela personen, som
är tillika Gud och människa,
antingen då kallad Gud eller
människa.
Dock följer icke af sådana sätt
att tala, att det, som tillägnas hela
personen, tillika är bägge
naturernas egenskap, utan det bör
tydligen visas och förklaras, efter
hvilkendera naturen något
tillägges personen. Sålunda talar
Paulus, då han säger om Kristus,
Rom. 1: 3, att »han är född aj
Davids säd, efter köttet».
Äfvenså säger Petrus, 1 Pet. 3: 18 och
4: 1, att »Kristus är dödad efter
köttet och har lidit i köttet för
oss».
Men emedan så väl de hemliga
som de uppenbara
sakramentarierna under denna regel (då man
säger, att det som tillkommer den
ena naturen tillägges hela
personen) fördölja sin skadliga
villfarelse, då de väl nämna hela
personen men icke dess mindre
förstå den ena naturen och den, så
att säga, blott och alldeles
utesluta den andra och allena,
liksom den mänskliga naturen blott
och allena hade lidit; så vilja vi
på detta ställe anföra d:r Luthers
ord ur hans större bekännelse
om Herrens nattvard, uti hvilka
han handlar om Zvinglis allæosis,
på det att Guds församling måtte
väl förvaras emot denna villfarelse.
D:r Luthers ord lyda så:
»Det kallar Zvingli allæosis, när
något säges om Kristi gudom,
hvilket dock tillhör mandomen,
och tvärt om, till exempel när
det säges uti Skriften, Luk. 24:
26: »Skulle icke Kristus sådant
lida och sedan ingå idi sin
härlighet»? Härvid gycklar Zvingli
så, att ordet Kristus på detta ställe
tages för den mänskliga naturen.
Men vakta dig, säger jag, vakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
