Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - X. Om kyrkoceremonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 Konkordieformeln. II. 10. Om kyrkoceremonier.
tryggt samvete på motståndarnes
begäran och yrkande åter taga i
bruk några långt förut afskaffade
ceremonier, som uti sig själfva
äro villkorliga och af Gud
hvarken påbjudna eller förbjudna, samt
således förena oss med dem i
sådana uti sig själfva villkorliga
ting.
Men den andra parten påstår,
att man uti förföljelsens tid, och
när ens trosbekännelse affordras,
kan ingalunda med godt samvete
och utan förkastande af den
himmelska sanningen uti sådana
villkorliga sakers införande göra våra
motståndare till viljes; i
synnerhet då motståndarne endast
därpå arbeta att antingen med våld
eller med hemliga stämplingar
förtrycka den rena läran och efter
hand införa uti våra församlingar
falska och ogrundade lärosatser.
För att jämväl denna tvistiga
sak måtte kristligen förklarad och
omsider genom Guds nåd bilagd
varda, så vilja vi för den gode
läsaren framställa vår enfaldiga
och med Guds ord
öfverensstämmande mening.
Skulle någon gång dylikt, under
titel och sken at utvärtes
villkorliga ting, framställas, som (fast
med annan färg öfverdraget)
sann-fördeligen strider emot Guds ord,
så skall man ingalunda hålla det
för något villkorligt utan fastmera
undfly det såsom ett i Guds ord
förbjudet ting. Ibland dessa
villkorliga ting bör man ingalunda
räkna de ceremonier, som hafva
skenet, eller genom hvilka man
(på det man måtte undslippa
förföljelse) vill allenast föregifva, som
skulle vår lära icke gå särdeles
långt ifrån den påfviska; eller ock,
som skulle vi icke finna något
särdeles motbjudande i
densamma; eller när som sådana cere-
monier till den ändan förnyas och
samma förnyelse så upptages,
såsom skulle de två häruti stridiga
religionerna allaredan ingått en
inbördes förening; eller, när
faran är för handen, det då icke
måtte synas, som skulle vi redan
öfvergått till påfvedömet och
således affallit eller småningom
komma att affalla ifrån den rena
evangeliska läran.
Ty uti ett sådant fall bör detta
apostelens språk vara mest
gällande, 2 Kor. 6: 14, 17: »Dragen
icke uti främmande ok med de
otrogna; ty hvad har
rättfärdigheten beställa med
orättfärdigheten, eller hvad delaktighet har
ljuset med mörkret? Därföre gån
ut ifrån dem och skiljens ifrån
dem».
Men så äro icke heller dessa
rätta villkorliga ting, som hvarken
göra något att hålla en god
ordning eller bibehålla en kristlig
tukt uti församlingen utan
innehålla allenast fåfänga och onyttiga
gyckelspel.
Men om de ting, som verkligen
äro villkorliga, om hvilka vi öck
tillförne talat, är detta vår tro,
lära och bekännelse, att sådana
ceremonier eller kyrkostadgar äro
icke uti sig själfva en gudstjänst
eller någon del däraf; utan vi lära
och hålla så före, att emellan dem
och den sanna gudstjänsten bör
man göra en noga åtskillnad; ty
det är skrifvet om
människostadgar, Matt. 15: 9: »De tjäna mig
fåfängt, lärande den lärdom, som
är människobud».
Vi tro, lära och bekänna, att
det står Guds församling fritt att
på hvarje rum och i hvarje tid
efter lägenhet i verkligen
villkorliga ting något förändra, afskaffa
och förordna, dock att det måtte
ske utan lättsinnighet och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
