Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - X. Om kyrkoceremonier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529 Konkordieformeln. II. 10. Om kyrkoceremonier.
argelse, skickligt och i en god
ordning; och att man noga
öfverväger, hvad som på hvar och en
tid må vara nyttigt och hälsosamt
till att bibehålla en god ordning,
kristlig tukt, en för evangelisk
bekännelse anständig prydnad och
hvad till församlingens
uppbyggel-se tjänar. Huru mycket man
jämväl de i tron svaga i dessa
utvärtes ting med godt samvete
medgifva kan, har apostelen Paulus,
icke allenast med orden utan ock
med sitt eget exempel, klarligen
och tydligen lärt (Rom. 14: 21;
Apg. "16: 3; 21: 26; 1 Kor. 9: 19).
Vi tro, lära och bekänna, att
när den himmelska sanningens
bekännelse fordras, då nämligen
när Guds ords fiender söka
undertrycka den evangeliska läran,
är hela församlingen och hvar
och en kristen, i synnerhet
predikanter och lärare, dem Gud har
satt öfver sin församling att
förestå henne, skyldiga att bekänna
den kristliga läran efter Guds ord
och allt hvad som hör till den
rena och sanna religionen, fritt
och offentligen, icke allenast med
orden utan ock med gärningarna.
Ja, vi mena ock, att man pä en
sådan tid icke skall uti de
sann-färdeligen och i sig själft
villkorliga tingen eftergifva evangelii
fiender något, ej heller tillstädja
dem, att de måtte pålägga och
påtvinga oss antingen med våld eller
med falskhet och bedrägeri sädana
villkorliga saker, hvarigenom så
väl den rena gudstjänsten
kommer att lida, som ock afguderi allt
mer och mer fortplantadt och
stad-fästadt varder. Ty det är
skrifvet, Gal. 5: 1: »SA blifven nn
ständande uti den frihet, med
hvilken Kristus oss friat hafver,
och läten eder icke på nytt fångas
med träldomens ok». Och uti sam-
Luih. Kyrkans Btkänntlseskrifltr.
ma epistel, Gal. 2: 4: »Då några
falska bröder sig med inträngde
och med inkomna voro till att
be-speja vår frihet, som vi hafva i
Kristus Jesus, på det de skulle
komma oss i träldom; veko vi
för dem icke en stund till
underdånighet, på det evangelii
sanning skulle blifva beståndande
när eder». Och det är klart, att
Paulus talar uti dessa orden om
omskärelsen, som hade på den
tiden redan blifvit ett villkorligt
ting (1 Kor. 7: 18); och den han
eljest, dock i en kristlig och
andlig frihet, plägade understundom
taga i akt (Apg. 16: 3). Men när
som falska apostlar yrkade starkt
på omskärelsen att därmed
stadfästa sin falska lärosats, som skulle
lagens gärningar vara nödvändiga
till rättfärdighet och salighet,
såsom ock att mer och mer
stadfästa sin villfarelse uti
människornas hjärtan, så bekänner han
redligen, att han icke en gång till
en stund gaf efter för dem, på
det evangelii sanning skulle blifva
beståndande.
Sålunda gaf Paulus efter för de
i tron svaga, tagande i akt
åtskillnaden i afseende på maten och
tiderna (Rom. 14: 6); men när som
falska apostlar begynte att
bekymra samveten med dem
såsom med nödvändiga ting, så
förbjöd han att man i villkorliga
saker skulle gifva efter för dem.
Och på ett annat ställe säger
han, Kol. 2: 16: »Så låten nu
ingen göra eder samvete öfver mat
eller dryck eller öfver
bestämda helgedagar». Och när Petrus
och Barnabas gåfvo judarne för
mycket efter i denna sak, så stod
han dem uppenbarligen emot,
därföre att de »icke rätteligen
vandrade efter evangelii sanning» (Gal.
2: 11).
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
