Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539 Konkordieformeln. II.
11. Om nådavalct.
sedan de hafva hört ordet,
förhärda sina hjärtan däremot (Hebr. 4:
2, 7); som stå emot den Helige
Ande (Ap. G. 7: 51); som
framhärda i synder utan bättring (Luk.
14: 18); ej heller rätteligen tro på
Kristus (Mark. 16: 16); som
allenast hafva sken af gudaktighet
(Matt. 7: 22; 22: 12) eller söka en
annan väg till rättfärdighet och
salighet utom Kristus (Rom. 9: 31).
Ty såsom Gud uti sitt eviga råd
har förordnat, att deri Helige Ande
skall kalla de utvalda genom
ordet, upplysa och omvända dem
samt göra rättfärdiga och till
eviga saligheten föra dem, som med
en sann tro omfatta Kristus; alltså
har han uti samma sitt råd
beslutat, att han vill förhärda, förkasta
och i evig fördömelse störta dem,
som genom ordet äro kallade men
förkasta det och stå emot den
Helige Ande, hvilken genom ordet
vill vara kraftig och verkande i
dem, och således framhärda uti
sin hårdnackenhet. Och i
betraktande af detta kan man förstå det,
som Skriften säger, Matt. 22: 14:
»Många äro kallade, men få
utkorade».
Ty få äro de, som med allvar
anamma ordet och uppriktigt lyda
det; utan större delen föraktar
ordet och vill icke komma till
konungens bröllop (Matt. 22: 3
och följ.). Orsaken till detta
förakt för ordet är icke Guds
förut-vetande eller hans
förutbestämmelse utan människans vrånga
vilja, som förkastar och vränger
detta medlet och Andens redskap,
hvilket Gud tillbjuder människan
genom kallelsen, och så strider
emot den Helige Ande, som
genom ordet vill kraftigt verka,
såsom Kristus säger, Matt. 23: 37:
»Huru ofta har jag velat försam-
la dina barn — — — och I
vil-len icke»?
Många emottaga väl ordet i
förstone med stor glädje men falla
sedan därifrån (Luk. 8: 13).
Orsaken därtill är icke den, liksom
Gud ej ville gifva sin nåd till
ståndaktighet åt dem, uti hvilka han
begynt sitt goda verk, ty detta
strider mot Pauli ord (Fil. 1: 6).
Men rätta orsaken till deras affall
är, att de uti ondska vända sig
åter ifrån Guds heliga bud; att de
förbittra och bedröfva den Helige
Ande; att de åter invefva sig uti
världens orenlighet och väl
tillpynta sina hjärtans boning för
satan. Dessa människors sista
blifver värre än det första (2 Petr.
2: 10, 20; Ef. 4: 30; Hebr. 10: 26;
Luk. 11: 25).
Så långt går nu den heliga skrift
uti uppenbarande af Guds
nådavals hemlighet. Hålla vi oss inom
dessa skrankor och således blifva
vid det uppenbarade Guds ord,
så gifver sannfärdeligen denna lära
oss en stor ymnighet af tröst och
hugsvalelse. Ty läran om
utkorelsen bekräftar härligen artikeln
om rättfärdiggörelsen, nämligen
att vi varda rättfärdiga och saliga
utan våra gärningar och förtjänst
af blott nåd för Kristi skull allena.
Ty Gud har af evighet, förrän vi
voro till och förrän världens grund
lagd var, då vi ännu icke kunde
göra något godt, utvalt oss efter
sitt uppsåt i Kristus till den eviga
saligheten (Rom. 9: 11; 2 Tim. 1: 9).
Genom denna lära varda ock alla
falska meningar och villfarelser
om vår fria viljas naturliga
krafter tillintetgjorda; tv det är klart,
att Gud uti sitt råd har af
evighet beslutat och förordnat, att han
själf vill, genom sin Helige Andes
kraft uti ordet, i oss verka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
