Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
Konkordieformeln. II.
11. Om nådavalct.
uträtta allt det, som hör till vår
omvändelse.
Därjämte gifver denna lära oss
en härlig tröst; ty huru stor är
icke denna Guds välgärning, att
han om hvar och en kristens
omvändelse, rättfärdighet och
salighet varit så bekymrad och så
troget därom dragit försorg, att han
redan förrän världens grundval
lagd var, rådslagit och uti sitt
fördolda uppsåt allaredan förordnat,
huru han mig till salighet kalla,
föra och däruti bevara vill? Och
hvad som mera är, att han så väl
velat befästa min salighet, att han
har försatt den i sitt eviga beslut,
som aldrig kan fela eller ryggas,
såsom uti en fast borg, och till
ett säkert förvar satt den uti Jesu
Kristi allsmäktiga hand, ifrån
hvilken ingen kan rycka oss (Joh.
10: 28). Ty om vår salighets
bevarande och omvårdnad skulle
lämnas i våra händer, gode Gud,
huru snart kunde vi icke förlora
den för vår svaghets, ondskas och
vårt kötts fördärfs skull? Huru
lätt skulle den icke genom satans
våld och försåt, genom världens
onda stämplingar ryckas ifrån oss?
Fördenskull bygger Paulus vår
salighets visshet på Guds eviga
uppsåts grund, när han därutaf,
att vi äro kallade efter Guds
uppsåt, sluter, att ingen kan skilja oss
ifrån Guds kärlek, som är i
Kristus Tesus, vår Herre (Rom. 2:
28, 39).
Men uti bedröfvelser och svåra
anfäktningar kunna vi utaf denna
artikel hämta en ljuflig tröst och
hugsvalelse. Ty däraf lära vi,
huru Gud uti sitt råd af evighet
beslutat, att han vill vara oss när
uti all bedröfvelse, elände och
ångest, gifva oss tålamod under
korset, hugsvala oss, uppväcka ett
kristligt hopp, uppehålla detsam-
ma och, när det falla vill, åter
upprätta och omsider göra därpå
en sådan utgång, att allt det onda
skall tjäna oss till salighet och
således befordra vår salighet.
Därföre tager ock Paulus en härlig
tröst utaf denna artikel, då han
lär (Rom. 8: 28, 29, 35, 38, 39), att
Gud uti sitt uppsåt af evighet
förordnat, hvilka vedervärdigheter
och hvad för ett kors Herren på
en kristen lägga vill, på det alla
måtte blifva hans Sons beläte lika,
och visar, huru för hvar och en,
som har Gud kär, skall hans kors
tjäna till godo, därföre att alla
gud-fruktiga efter Guds uppsåt äro
kallade. Till sist sammanfattar hän
allting däruti, att hvarken
bedröfvelse eller ångest, lif eller död,
kan skilja oss ifrån Guds kärlek,
som är i Kristus Jesus.
Dessutom vittnar denna artikel
klarligen, att Guds församling skall
emot alla helvetets portar och
anfall blifva beståndande, och lär,
hvilken den rätta församlingen är,
på det vi ej måtte blifva
förargade af den falska församlingens
stora myndighet och dess härliga
utseende (Rom. 9: 24, 25).
Äfven hämtas utaf denna
artikel många allvarliga påminnelser
och förmaningar, såsom Luk. 7: 30:
de förakta Guds råd emot sig
själfva. Och Luk. 14: 24: »Jag säger
eder, att ingen af de män, som
bjudna voro, skall smaka min
nattvard». Och Matt. 22: 14: »Många
äro kallade men få utvalda». På
ett annat ställe, Luk. 8: 8: »Den
där har öron till att höra, han
höre»; och v. 18: »Sen titi, huru I
hören». Och alltså är och blifver
läran om denna artikel hälsosam,
full med tröst och kan användas
på mångahanda sätt till vår nytta.
Men man skall som nogast
iakttaga åtskillnaden emellan det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
