Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
Konkordieformeln. II.
11. Om nådavalct.
med att han straffar några länder
och personer, att låta oss förstå,
hvad vi vore värda att lida, som
äro otacksamma emot Gud för
hans uppenbarade ord, som icke
lefva evangelium värdigt och ofta
svårligen bedröfva den Helige
Ande. Och Gud vill, att vi, varnade
af deras exempel, må lefva i
gudsfruktan och erkänna samt med
tacksamt hjärta lofva och
berömma hans godhet uti oss, som han
utan vår förskyllan låter oss
vederfaras, i det han gifver oss sitt
ord och icke förhärdar eller
förkastar oss.
Ty emedan vår natur är genom
synden fördärfvad och därföre
saker till Guds vrede och den eviga
fördömelsen, så är Gud oss
alldeles intet skyldig, ej heller på
något sätt förbunden att gifva oss
sitt ord och sin Helige Ande och
således omfatta oss med sin nåd
och ynnest; så mycket mindre,
som vi jämväl ofta förkasta de
gåfvor, dem han själf af nåd
gifver oss, och göra oss ovärdiga
till det eviga lifvet (Ap. 13: 46).
Fördenskull låter han se sin
rättvisa dom, som människornas
ondska förtjänar, på några riken, folk
och människor, att vi, med dem
jämförda och uti all ting lika
be-tunna, måtte lära så mycket
bättre erkänna och berömma Guds
oändliga barmhärtighet (den vi på
intet sätt förtjänt hafva) i
barmhärtighetens kar.
Ty de lida ingen oförrätt, som
för sina synders skull varda
straffade och efter sina onda gärningar
belönade; men Gud prisar
däremot sin oändliga nåd och
barmhärtighet utan deras förtjänst uti
dem, hvilka han begåfvar med sitt
ords ljus, och hos hvilka han
uppehåller och bevarar detsamma, hvar-
igenom de arma syndare varda
upplysta, omvända och saliga.
När vi gå så långt uti denna
artikels betraktande, då vandra
vi rätt på den rätta och säkraste
vägen. Ty det är skrifvet om
denna hemlighet, Hos. 13: 9: »Israel,
du för dig i olycka, ty din hälsa
står allena när mig».
Men om några tankar och något
tal uti denna sak vilja gå utom
dessa gränser, så skola vi strax
förhindra dem och med Paulus
hålla handen för munnen, sägande,
Rom. 9: 20: »O människa, ho är
du, som vill träla med Gud»?
Och sannerligen, att vi uti denna
artikel hvarken böra eller kunna
utrannsaka allting, det lär Paulus
med sitt eget exempel; hvilken,
när han efter det uppenbarade
ordet mycket handlat härom,
omsider när det så vida kommet var,
att det skulle sägas, hvad Gud om
denna hemlighet förbehållit sin
fördolda vishet, så tiger han
därmed, afbryter sitt tal och slutar
med dessa ord, Rom. 11: 33, 34:
»O, hvilken djuphet af den
rikedom, som är både i Guds visdom
och kunskap; huru obegripliga
äro hans domar och
outrannsak-liga hans vägar! Ty ho hafver
känt Herrens sinne»? Nämligen
utom och öfver det, som han själf
uti sitt ord oss uppenbarat.
Fördenskull bör Guds eviga
nådaval betraktas i Kristus och icke
utom medlaren Kristus, ty Paulus
säger, Ef. 1: 4, 6, att han har
utvalt oss i Kristus, förrän
världens grund lagd var. Och det
är skrifvet: »Herren har oss
täcka gjort uti honom, som
kärkom-men är». Men detta nådaval
uppenbaras oss af himmelen genom
Guds ords predikan, då den
himmelske Fadren sade, Matt. 17: 5:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
