Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545 Konkordieformeln. II. 11. Om nådavalct.
till predikningar, höra flitigt
Herrens ord, ej tviflande därpå, att
Fadren skall draga dem till sin
Son Kristus. Ty den Helige Ande
vill alltid med sin kraft vara när
predikoämbetet och därigenom
verka till människornas salighet.
Och detta är nu Fadrens
dragande, hvarom Skriften talar.
Men att icke alla, som höra
ordet, komma till tron utan varda
dömda till svåra plågor i evig tid,
kommer icke däraf, som skulle
Gud missunna dem saligheten,
utan de äro själfva orsaken och
skulden till sitt fördärf, emedan
de ej höra ordet i det uppsåt, att
de med längtan måtte lära det
utan för att förakta, försmäda och
bespotta det och sträfva emot den
Helige Ande, som genom ordet
vill verka hos dem. Sådana voro
fordom på Kristi tid fariseerna
och deras anhang. Därföre gör
Paulus en noga åtskillnad emellan
Guds verk, som allena gör ett kar
till heder, och satans och
människans verk, som utaf satans
ingifvande och pådrifvande (men
ingalunda af Guds ingifvelse) gjort
sig själf till ett kar till vanheder;
ty så är det skrifvet, Rom. 9: 22,
23: »Gud har med stor tålsamhet
lidit vredens kar, som äro
tillredda till fördömelse; på det han
skidle kungöra sin härlighets
rikedom på barmhärtighetens kar,
som han har tillredt till härlighet».
I dessa ord säger Paulus
klarligen, att Gud har med stor
tålsamhet lidit vredens kar, men han
säger icke, att Gud gjort vredens
kar. Ty om det hade varit hans
vilja, så hade man sannerligen icke
stort behof af hans tålsamhet. Men
att de äro tillredda till
fördömelsen, äro både djäfvulen och
människorna orsaken till men
ingalunda Gud.
Luth. Kyrkans BetänneUeslcrifter.
Ty all tillredelse till
fördömelsen är af satan och af människan
genom synden men ingalunda af
Gud; ty Gud vill icke, att någon
människa skall varda fördömd,
huru skulle han då själf tillreda
människan till fördömelsen? Tv
såsom Gud icke är orsaken till
synden, så är han ej heller
orsaken till straffet, det är till
fördömelsen, utan endaste orsaken till
fördömelsen är synden, ty döden
är syndens lön (Rom. 6: 23). Och
såsom Gud icke vill synden, ej
heller har något behag af synden;
alltså vill han ej heller syndares
död (Hes. 33: 11) och har ej heller
lust till hans fördömelse. Ty Gud
vill icke, att någon skall förgås,
utan att alla måtte göra bättring
(2 Petr. 3: 9). Ty så är det
skrifvet hos Hesekiel 33: 11: »Sä sant
som jag lefver, säger Herren, jag
har ingen lust till den
ogudakti-ges död, utan att den ogudaktige
omvänder sig ifrån sitt onda
väsende och lefver». Och Paulus
vittnar med klara ord, att utaf kar
till vanheder kan blifva, genom
Guds kraft och verkan, kar till
heder. Ty så skrifver han, 2 Tim.
2: 21: »Hvar nu någon renar sig
ifrån sådant folk, han varder ett
helgadt fat till heder, för
husherren brukligt, beredt till allt godt
verk». Men den som skall rena
sig, han måste först hafva varit
oren, otäck och alltså ett kar till
vanheder. Men om
barmhärtighetens kar säger Paulus klarligen,
att Herren själf har tillredt dem
till härlighet, hvilket han dock icke
säger om de fördömda, som hafva
själfva gjort sig till fördömelsens
kar och icke Gud.
Men detta skall man ock noga
betänka, att när Gud straffar synd
med synd, det är. när han dem,
som en gång varit omvända, för
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
