Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 GUY DE MAUPASSANT
Hon började gå av och an i rummet, blossande på
sin cigarrett. Till sist sade hon
glatt:—Fortsättning i morgon. Så tillade hon: Så går det till att
skriva en artikel, min herre. Var god och
underteckna den. Han tvekade. Men underteckna den då! Då
brast han i skratt och skrev längst nere på sidan:
»Georges Duroy».
Hon fortsatte att gå omkring i rummet och röka.
Han såg på henne hela tiden, utan att kunna hitta
på något att säga till tack, lycklig över att vara i
hennes närhet, genomträngd av tacksamhet och
sinnlig tjusning över denna begynnande intimitet.
Helt plötsligt frågade hon:—Vad tycker ni om
min väninna, fru de Marelle?
Han blev överraskad. — Jag . . . jag finner henne
hänförande.
— Ja, inte sant?
— Jo visst! Han kände god lust att tillägga: Men
inte i så hög grad som ni. Men han vågade det ej.
Hon sade: — Och om ni endast visste, vad hon är
lustig, intelligent, originell! Hon är en verklig
bo-hèmenatur. Det är därför som hennes man inte
älskar henne. Han ser endast hennes fel och
uppskattar icke hennes goda egenskaper.
Duroy blev förvånad över att höra, att fru de
Marelle var gift, fastän det ju var något helt
naturligt. Han frågade: — Jaså, hon är gift? Vad gör
hennes man?
Fru Forestier ryckte lätt på axlarna och drog upp
ögonbrynen, en åtbörd som var full av obegriplig
betydelse.
— Åh, han är inspektör vid Nordbanan. Han
tillbringar åtta av månadens dagar i Paris. Det
kallar hans hustru »den obligatoriska
tjänstgöringen» eller »dagsverksveckan» eller »den heliga vec-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
